nshl

Bloggen har legat på latsidan och ber om ursäkt för detta. Allmän skrivkramp hos undertecknad och en vikarie som inte bevakade omgångarna som man behöver för att kunna rapportera (hans enda inlägg höll dock hög klass!) är förklaringarna.

Ligan har undersökt intresset för att hyra Z-hallen och därmed spela en sista omgång innan det är försent. Dock var inte intresset vad man hade hoppats och det står nu klart att det är färdigspelat för denna säsong. Då det varit en grymt kall vinter har man inte kunnat lira lika mycket som man hade önskat, vilket gör detta extra bittert. Men nu gråter vi inte över spilld mjölk, utan blickar framåt, mot NSHL:s prisutdelning. Datum är inte spikat ännu, men förslag ligger på torsdag den första april, skärtorsdagen. Detta då de flesta förhoppningsvis är ledig långfredagen. Skriv i kommentatorspåret om ni kan just då.

Ni kan just nu rösta på vilken spelare ni tycker varit bäst på nedanstående kategorier. Skicka era röster till:

[email protected]

Glöm inte att skriva vem ni är! Skriv gärna en motivering (absolut inget krav) på varje röst. Något som kanske kan sättas ihop sedan när vinnaren presenteras.

Kategorierna är:

Årets målvakt - Precis vad det låter. Den som vaktade buren med största framgång.

Årets defensiva spelare - Då vi mest spelat på en planhalva är definitionen "back" borta. Detta går till den som varit bäst defensivt.

Årets offensiva spelare - Som ovan, fast detta går till den som funnit nät mest och bäst!

Årets kämpe - Ny buckla för i år. Går inte nödvändigtvis till den som är bäst, eller nätar mest. Utan till den som spelar med störst hjärta och kämpar hårdast eller försöker mest. The Rocky-award.

Årets eldsjäl - Går till den som lagt ner mest av sin själ till ligan. Det kan vara någon som styr på sidan om, eller någon som varit med varje omgång. Ni avgör definitionen.

Årets MVP - Most valuable player. Går till den spelaren som är bäst, den man vill bygga sitt lag kring, helt enkelt.


Då det inte varit med någon rookie tillräckligt mycket (rätta mig om jag har fel) så uteblir den awarden i år.

Så alla spelare som lirat i år uppmanas att rösta. Resultaten kommer presenteras på NSHL Award när den blir av.

Detaljer kommer!

/Sten Hård.

19. 00 på Odenvallen var tiden kvällens köttnackade hockeybufflar samlades för torsdagshockey, även Räven som varit 15 minuter försenad varje omgång kom med sin bil i tid denna gång...trodde man... tills bilen försvann och åkte vidare för att senare komma tillbaka ca: 19.16.

- Jag får betalt för matcher inte uppvärmningar, var Rävens svar.

Men spelarfacket NSHLPA:s offeciella ursäkt var att rävens nya uppvärmning flyttats från isen till bilen där kupéfläken går på högsta värme samtidigt som Queen live spelas i högtalarna.
-Det är inom ramarna för "uppvärmning" trots allt.

När alla eftersläntare(dvs Räven) kommit delades lagen upp och blev följande...

Team Ekens Sunkhenks:

Eken Kometen
Sunken
Henke
 
vs

Team Rävhov:

Räven
Jonas
Anders

Första matchen chockstardes av Rävhov som spottade in 3 raka baljor innan Ekens lag kammade sig och kom in i matchen. En stark upphämtning väntade och Ekens lag kvitterade tillslut. Dock var Team Rävhov snäppet starkare och nätade 5:an innan någon direkt spänning hade upptrappats.
För första gången på länge spelade Räven med Jonas och deras kemi fungerade oväntat bra och när spelet var som bäst hängde inte ens fixstjärnan Eken med som efter varje mål muttrade:

-Rävens flyt asså...

Andra matchen var även den till största delen dominerad av Team Rävhov, dock lyckades Eken imponera med bla en fartökning som ledde till ett köksvägenmål som fick spelarna att tappa hakan.


-Kom åt fartökningen, svarar Eken oberört.


Rykten säger att Eken har en tv-spelsdosa i handsken där han trycker på fartökningsknappen för att ge sig själv en psykologisk Boost när han behöver åka snabbare.
Även en elegant klack från bakom målet till en fri medspelare som nätatde lyckades Kometen med.

Men allt detta var förgäves när "The Duo Of Death" dvs Räven och Jonas matade in mål efter mål och hela kvällen låg överlägset före alla spelare i båda lagen i målprotokollet. 2:a matchen var även den avgjord ganska smärtfritt för Anders, Jonas och Räven.

Innan 3:e matchen samlade Eken ihop Sunken och Henke och hade en Time Out som skulle visa sig vara effektiv. Eken åkte runt och psykade bl.a. Räven genom att reta honom för rostiga skenor på skridskorna. Detta tog så hårt på Team Rävhov att Team Eken tog en stadig ledning med 4 - 2 och inget fungerade i spelet för Rävhovs lag.
Anders insåg att något måste göras och efter att Eken skjutit minst 7 meter över sargen, samlade Anders laget till en "snuspaus".

Henke åkte fram och frågade: Ger ni upp?!

- Vi snusar, sa anders och borrade blicken i Henke som genast vart tyst och insåg att han inte kunde göra något åt denna heliga stund.
 Anders berättade om snusens historia för att lugna laget och efter detta var det som ett helt nytt lag på planen. Team rävhov började Hämta igen, 4- 2 blev 4 -3 som senare blev 4 - 4.
Och däremed Straffar.

-Det är bara slumpmål hela tiden! ryter Eken och visar sitt fighting-face för en 7 årig flicka som tränar konståkning bakom andra målburen. Flickans mamma rusar ut på planen och lyfter iväg sin livrädda dotter och kör sedan den gråtande flickan hem.

Straffarna började och efter första rundan var det bara Sunken och straffspecialisten Anders som satt den.
Suddenstraffar var ett faktum och Team Rävhov med ligans bäste straffskytt var så säker att Anders skulle ta hem det hela själv att jonas började snöra av sig skridskorna. När det det blev jonas tur snörade han på sig skridskorna igen tog bollen och länmade den i slottet och stannade upp utan minsta avslut och frågade:

-Är det försent?

- Nu är det försent! sa Eken bestämt, och jonas berövad på allt självförtroende av ekens svar gled långsamt till båset igen.


Men turen kom till Anders en andra gång och trots Ekens tips till robban om vad Anders kommer göra hittar han luckan och avgör matchen. Anders Straffprocent uppskattas till ca 100% på dom två senaste omgångarna vilket är något som troligen aldrig skådads i NSHL tidigare.

Omgångens: Inte helt oväntat kommer kommiten fram till att Räven tar omgångens pris. Han kanske inte åkte lika mycket skridskor som Henke eller Jonas, eller satte lika många straffar som Anders(vissa säger t.o.m att Räven har 0% procents uttdelning på straffar dom senaste omgångarna) Men han är inblandad i mer eller mindre varje mål denna kväll och toppade mest troligt målprotokollet med dom viktiga upphämtningsmålen i 3:e matchen.



Rodger Abbit

Ligan har länge marknadsfört denna omgång som "The return of the kings" och har då syftat på Bergarn och Skrinnarn, två exil-fixstjärnor som återvänt för att fira jul med nära och kära. Eken själv har gjort sitt bästa för att tona ner deras betydelse för ligan och sagt att "de inte är de spelare de en gång var".

Hela dagen hade det vräkt ner snö och det upphörde aldrig att snöa, vilket förstås skulle ställa till problem för de mer finkänsliga lirarna. Eken, Bergarn och Röke satt hemma hos Eken och var medvetet sen, allt för att slippa skotta planen. Rutin, med andra ord.

I skuggan av Skrinnarn och Bergarns deltagande stod Björn Persson och Emil Lejonklou. Två gamla NSHL-hjältar, varav den ena, Emil, numera härjar i Växsjö i hopp om kontrakt för deras allsvenska lag, Växsjö Vikings. Christian, fader till Ekens två systersoner, snörade även på sig rören för att deltaga på första gången på ett par år. Här snackar vi en powerforward man inte vill hamna i bråk med.

- Inte för att jag är rädd för honom, mer för respekt inom släkten, sade Eken övertygande.


Totalt 18 spelare anlände, varav ett par var okända för ligan. Dock hade man bara en målvakt då Basse sades finnas i en hotellrum i Sundsvall, grovt berusad. Ligan överväger att bötfälla målvakten för detta övertramp, men har problem att få tag på en extra målvakt, så han kan helt sonika komma undan med sitt rockstar-beteende.

Efter att banan plogats med målen så körde man i gång. Bergarn och Skrinnarn bildade lag med bland andra Krille Karlsson, det var upplagt för uppvisning. På andra sidan ställdes Eken tillsammans med Emil och Björn. Redan i tidigt skede stod det klart att snön och högmod skulle stå i vägen för Bergarn. I ett två mot en, där Skrinnarn serverade Bergarn som i princip bara behövde få upp bollen för att göra mål, så valde han att passa i stället. Bollen stannade i snön och Eken skrockade åt högmodet.
Men det var nog enda skrattet Eken bjöd på, då det var tydligt att snön ställde till det extra mycket för spelarn som de säger har kroppen av en smed, men handlederna av en kirurg. Vi fick se prov på bägge exemplen, då Eken blev tacklad snett bakifrån, men han som tacklade fick kliva av isen i smärtor medan Eken fortsatte som inget hade hänt. Men hans finkänsliga handleder hade problem i snön, även om man fick se hans obestridda skills då och då. Men ett mål på tre matcher är icke godtjänt och Eken var frustrerad, vilket inte minst syntes då Eken fintade sista backen och kom fri, men snön stoppade bollen och friläget försvann. Här lackade Eken ur i ett sällsynt ögonblick och verkade hata livet efter detta.

- Som princip ska jag aldrig mer spela under sådana här förhållanden, som fixstjärna har man en skyldighet att ställa vissa krav. Jag menar, om Paul MacCartney skulle vilja ha bort snö från sin scen, så skulle han få det. Vad är skillnanden? muttrade Eken.


Även om Johannes slarvade i sina avslut så dominerade han över banan, med sin förmåga att skydda boll och åka rör. Men han har nog, som de allra flesta, lite mer och ge under bättre förhållanden.

Och Skrinnarn må ha sett lite ringrostig ut, även om bloggen tror att snön ställde till det mer än han vill erkänna. Prov på vinnarskalle visade han då han "betalade priset" framför mål. I ett grötigt moment framför Robban, som räddade både fem och sex skott av Skrinnarn innan han fick in den, kom Eken fram och hangemang utbröt mellan de två fixstjärnorna. Som regel ger man sig aldrig på en fixstjärna i NSHL, men när två stycken möts, då gäller icke lagen längre. Eken fick ner Skrinnarn som en markering både till honom och sitt egna lag, att man inte får stå och veva så där framför målet obestraffat. Skrinnarn reste sig dock upp som målskytt, och hans lag vann första matchen med ganska klara siffror.

Robert betalar fortfarande priset för att han avslöjat sin axelskada offentligt. Tidigt in i matchen blev det en kollision och hans axel skadades. Hur allvarligt det är avslöjade han inte, men han bet ihop och avslutade omgången i alla fall.

Efter första matchen powerplogade man planen med målen, men då man var klar var det nästan lika ogjort, snön vräkte verkligen ner.

Match nummer två och även den sista matchen såg likadan ut som den första. Team Skrinnarns lag var bättre, passade bättre och åkte mer rör... Ekens lag levde mest på kontringar men föll ofta på felpassningar och ofokus. Att Skrinnarns lag vann alla tre matcher var rättvist, även om Ekens lag kämpade på bra.

Skrinnarn själv var inte nöjd med utvecklingen av ligan.

- Nej trodde ligan skulle hålla högre klass. I och för sig föga förvånande att jag kan gå in ringrostig och matchotränad och ändå tillhöra toppen här, men nej, hade förväntat mig lite mera.

Anders kom till spel med en rånarluva över skallen, och använde den under match trots att Robert noga betonat att man får frostskador på mun av sådant.

- Har du inte gjort lumpen? frågade Röke smått förtvivlat.

Ändå valde Anders att spela med den, och man spekulerar nu i att hatet från fansen över hans Kanada-tröja är så pass stort så han inte vågar visa ansiktet längre. Vi försökte få en kommentar från Anders men hans mun var frostskadad.


Svårt att få fram en omgångens lirare då det överlag var rätt så slarvigt spel med tanke på snön, men Krille Karlsson höll hög standard ändå.

Det ryktades om omgång på tisdag, men då detta skrivs (tisdagmorgon) är den -30 grader ute så det lär blir inställt då ligans spelarförsäkring inte täcker frostskador eller amputationer.

Kul att se så många nya ansikten, även att Gillhovs-Emil äntligen gjorde säsongsdebut. Ligan behöver så många spelare de kan för att fortsätta vara i toppen. Och man får hoppas vädergudarna är barmhärtig mot Jämtland nu i mellandagarna, så man får se fixstjärnorna spela under rättvisa förhållanden!

Fotnot: Skrinnarn och Bergarn vägrade ställa upp på foton, utan beslag tog både kameror och mobiler från unga fans och förklarade att foton finns och beställa på deras fansidor.

/Sten Hård.

Tidigare i år gick styrelsen ut och sade att man förhandlat hårt med att få tillbaks gamla NSHL-spelare i spel, för att hålla igång ligan. Förhandligarna har varit långa och hårda, men i går bar de äntligen frukt. En vecka innan "hemvändarnas omgång", dök en hel del gamla hjältar upp!

Det stod klart redan vid förra omgången att Tommy Wahlund skulle göra comeback. Den skulle egentligen ske redan då, men Tommy missade att omgången var två timmar tidigare än vanligt. Tommy hade nu även tagit med sig NSHL:s allra första "årets rookie", Robin Wahlund. Det var år sedan han var med sist!


Även den gamle burväktaren Basse Carlsson hade tidigare utlovat comeback, men den hade uteblivit då han haft svårt att få ledigt från oljeriggen utanför Norge. Men nu skulle han återvända.

Och vi får gå långt tillbaks i historieböckerna för att hitta några NSHL-minnen om en annan återvändare. Sebastian Thofelt, som inte lirat med ligan sedan begynnelsen, då Ola Stjernens gamla målvaktsutrustning (som Basse fortfarande lirar i) var purfärsk och hemmarinken hette Tavelbäcken. Men nu var det alltså dags för comeback!


Men det tog inte slut där, utan även självaste Torvaldur Makan hade mörkat sin närvaro i länet och dök oväntat upp till mångas glädje. Och NSHL:s största fan, Emma Andersson, gjorde debut som publik! Lägg till att man nu hade två målvakter och tjugo(!) spelare så var det upplagt för årets omgång!

Eken, som den naturlige ledaren han är, sade åt grabbarna att "kasta klubborna i mitten". 18 trä/komposit-stickor smattrade i isen och lagen valdes. I ena laget ställdes Eken, Tommy, Tommys vän Ejen, Anders, Prenker, Patrik, Makan, Sunken och Robert vid Basses bur. Man ställdes mot Krille, Sebastian, Martin, Linne, Englund, Alex, Robin, Henke, Jonas som hade Robin som burväktare.

Några spelare kom till start med småskador. Robert skadade sin axel senaste omgången, och Alex hade en revbensskada. Eken fnös högt åt att de avslöjade sina skador, då man enligt honom säger antingen "upper body injury" eller "lower body injury".

Eken tog på sig centerrollen tack vare sin vilja att "göra grovjobbet" mellan Tommy och Ejen, som Eken nästan ville stämma då deras namn är för lika. Men då lagandan var viktigare än "några korvören" så avstod Eken stort nog.


Vissa spelare höjer sig ett snäpp när de spelar skadad. Brett Hull avgjorde en Stanley Cup-final då han fick sprutor mot smärta mellan bytena för tio år sedan. Robert "Röke" Karlsson spelade sin kanske bästa hockey, trots att hans axel var paj. Inledningsvis krigade han fram bollen bakom mål till Eken som gav laget ledningen. Och det var Roberts Roughnecks som inledde bäst och tog en 2-0 ledning efter att Tommy ökat på ledningen. Men sedan kom lag blå tillbaka och kunde så småningom vinna matchen, efter att Linne gjort en av ligans bästa interference på Robert. En given utvisning, om man nu hade haft en domare.

Detta var ett problem under hela kvällen. Men så här många lirare och så mycket prestige, var det ingen som ville erkänna sina brott. Martin var den enda som satte sig i båset efter att ha trippat Robert. Eken hade en hög klubba på Krille, Krille gav senare igen med världens klaraste tripping på Eken. Tommy ruffade upp Jonas och en och en annan hakning gick obestraffade. Det pratas nu hejvilt om att införa endomar-system i ligan, för att få bukt med detta problem.

Det fula spelet åt sidan, så delades det faktiskt ut ett par schyssta och hårda kroppstacklingar, vilket inte sker alltför ofta i NSHL.

Basses målvaktsutrustning är så pass sliten, så han får använda eltejp för att de ska sitta på benen. Och han är, precis som han var, enda spelarn som inte använder skridskor. Och sist Basse var med och spelade, var han liten. Nu har han vuxit på sig, men utrustningen är densamma. Men vad gör det när ränderna aldrig går ur en tiger? Basse storspelade kvällen igenom och imponerade stort!


- Det är som han aldrig varit borta, sade n'Anders imponerat.

Match nummer två blev till en början en ojämn historia. Roberts skada var för allvarlig för fortsatt spel och hans lag tappade samtidigt sitt spel. När man låg under med 4-0 och hade bara en avbytare kvar på bänken så tog man en timeout. Prenker hade enligt Emma varit så pass bakis att han dragit hem. Makan kastade in handduken och Robert var som sagt skadad. Man tog och bytte till sig skridskostarke Robin Wahlund mot ett par draftval och Tommy var nöjd:

- Nu får vi någon som tycker om att åka rör, sade han om traden.


Och här vände matchen. Eken, Ejen, Robin och Tommy ångade på framåt och 4-0 blev 4-4 (tacka Robin för det) och Robin slog ett poängrekord med 8 poäng i en "försten till fem-match". Visserligen spelade han för bägge lagen, men ett rekord ändock.
Matchen gick till straffar där målvakterna Robin och Basse glänste. Robin släppte bara in tre och Basse två. Därmed var årets vändning fullbordad, tack vare Robins, Ejens och Tommys straffmål.


Efter denna uppvisning så beslutade man sig för en sista avgörande batalj. Många spelare var trötta, bakis och hungriga. Men viljan att gå därifrån som segrare stod över allt annat. Därför var det något av ett antiklimax att sista matchen slutade 2-2 då man sköt bort den sista bollen. Lite salt i såren för Jonas, som offrat sina skridskor för att hämta samma boll på ett tak lite tidigare.

Hur skötte sig alla comeback-killar då? Myckel väl! Thofelt nätade, Tommy likaså. Basse storspelade och Robin dominerade över hela banan.

Omgångens lirare? Bloggen vill ge en eloge till Robert då han helt klart hade störst hjärta för kvällen. Även bägge målvakterna övertygade. Men ingen dominerade som Robin Wahlund, därför utser vi den forna årets rookie till omgångens lirare, och hoppas på fler omgångar från den forne Odenskogs-sonen.

Detta var överlägset årets bästa omgång, kanske rent av en av de bästa någonsin. Men redan nästa söndag kan vi komma att få en ännu bättre omgång. Då kommer de gamla fixstjärnorna Skrinnarn och Bergarn tillbaks. Även gamla sälklubbare som Björn och Emil Lejonklou sägs dyka upp. Och får vi samma folk då som i går, så kan det faktiskt bli årets omgång i stället. Krille hintade även om att en slagskottsmätare dyker upp då, vilket kan ge en hårdskjutande lirare grova skrytningsrättigheter.

Tills dess önskar bloggen en god jul till alla spelare och fans!

Vi avslutar med en vacker dikt från NSHL-fanet Emma Andersson:

Undertecknad kunde i dagans ÖP finna en insändare, postad utav Rävens agent Bobby Orr. Vissa spekulerar i att Räven själv skrivit detta, då Boddy Orr upprepade gånger förnekat kännedom med Räven, men vi på bloggen strunar i sådana petitesser och väljer att posta insändaren ändå. Eventuella stavfel får ursäktas då bloggen är trött och inte orkar renskriva. Enjoy!

"Gästinlägg av Rävens Agent/pressansvarig Bobby Orr.

senaste omgången berövades min klient Räven på "veckans höjdpunkt" då han jobbade extra som linjedomare
i tyska ligan LiD(l)avos till 6 tiden medans NSHL nedsläppet flyttats till 5.
Folkmassorna som samlats för att se Rävens spännstiga åkstil och vältrimmade skägglinje blev enormt besvikna
när Räven inte fanns bland manskapet, folket lämnade läktaren och publiksiffran uppskattades till ca 0 st.
Att stanna och se den övriga skarans oglamorösa kämpainsatser
kom inte på fråga. Speciellt när kvarvarande publikfavoriten
Eken uppnått komethastigheten efter 20 min och inte längre kunde uppfattas av
ett mäskligt öga.

"Ett spel med karismatiskt fulländad finess och fason lyste med sin frånvaro". suckade Arne Hegerfors brevid mig.

Räven hittades natten till måndag ihopkurad i sin egen hockeytrunk sluddrande, ihållande en tom whiskey flaska.
Något om "..en transfer till KHL om denna tid blir standard..." kunde urskilljas mellan allt gråt och
hunddröms-gnällande.

Senaste omgången kan bara sammanfattas med ett ord "bristpåfixstjärna". Frågan på alla fansens läppar
är om styrelsens har begått ett fatalt misstag och
börjat prioritera "average Joe" spelarna istället för dom välvårdade fixstjärnorna som behöver sin skönhetssömn.
Förr i tiden under skrinnarn och Eken "eran" visste styrelsen att en publikdragande stjärna är mer värd
än 10 kämpande "peasants".
Folkmassorna flödade, Europe spelades i hallarna och (fix-)lönerna var skyhöga.


Vad det gäller prioriteringar pga korpfotboll i framtiden hoppas jag på något i stil med: Att om
flertalet `bara kan´ en viss tid
är ett tidsbyte självklart. Däremot om anledningen är att prioritera en sport som inte har givit
namn åt en 80-tals frisyr är SKANDAL! speciellt om det namnet på sporten kombineras med en
fågel, (t.ex. rödhakscurling, skatkarate, korpfotboll) eller andra estetiskt begränsade usräskter för fridtidsaktiviteter.
Vet inte vilka som sysslar med detta men hoppas på att dom kastar in fotbollshandduken och börjar
tappa hockeytvålen istället. Isåfall kan även denna säsong gå till NSHL historien, istället för att bli
"säsongen som led av spelarbrist pga den viktiga(suck..) inomhusfotbollen mitt i vintern".
Jonas visar stor mognad genom att föredra hockey i media. Kanske börjar fler ta efter som läser bloggen.

//Yours Bobby"

Efter långa förhandlingar mellan ligan och spelarfacket beslutade man att spela hockey två timmar tidigare än vanligt, för att fotbolls-korparna äntligen skulle kunna vara med. Alltså en ovanlig eftermiddagsomgång.

- Nej det här gillar jag inte, sade en bitter och smått nyvaken Eken.

Men folk kom det. Hela elva spelsugna själar samlades, och det låg något i luften.. Skulle Krille och Eken äntligen hamna i samma lag, nu när stjärnorna låg lite annorlunda och det var Lucia?

En rejäl dos trashtalk hade tidigare tagit plats mellan Eken och Bananen, två bittra livsrivaler. Eken hävdade att Bananen skulle finna en annan ursäkt än korpbollen till att inte dyka upp. Och ju närmare klockan tickade mot nedsläpp, desto mer rätt hade Eken. "Jag visste det" muttrade Eken. Alla klubbor var kastade på isen och Eken skulle just be Robban välja fem stycken. Men precis då small det till i isen. Alla vände sig mot ljudet och såg en svart KOHO-klubba komma glidandes. Bananen hade anlänt och kastat sin sticka över staketet som håller kleti och pleti borta från stjärnorna. Det var i grevens stund! Han försökte också klättra över staketet men slets fort ner av upprörda vakter som inte kände igen Bananen.

Lagen valdes, och visst! Eken Kometen och Krille Karlsson hamnade i samma lag! Bägge männen tittade på varann och nickade diskret, en gest som som vanligt säger mer än 1000 ord män i mellan. En universial acceptans.

Med Eken och Krille var även Röke, Bananen, Äners och Bautin. Man ställdes mot Prenker, Henke, Martin, Linne och Jonas. Ja visst, det var samma Jonas som prisades och hyllades av ligan så sent som i våran, för att sedan vända ligan ryggen i och med korpfotboll. Men dock kom Jonas med ånger över sitt val:

- Funderar att lägga ner kropen, sade han skamligt med blicken i isen.

Den som lever får se!


Glöden i Rökes ögon går inte att ta miste på. Han är en helt ny hockeyspelare och det spritter i benen inför varje omgång på den annars smått bittre Robert "Röke" Karlsson. Enligt en nära källa beror glädjen på de nyslipade rör som "Kakan" bidrog med.

- Han gav honom mer än ett par nyslipade rör. Han gav honom spelglädjen tillbaks. Man skulle kunna säga att "Kakan" räddare Rökes liv, sade Bautin poetiskt.


Anders deltagande var ett så kallat game time decision. Inte nog med att Anders fick böta stora summor pengar för sitt landssvek (Kanada-tröjan), han fick även samhällstjänst i 120 timmar. Då hans brott är näst intill oförlåtligt, så tog man ingen hänsyn till hans pälsallergi då man skickade honom till ett hus för hemlösa skabb-katter. Anders allergi-chock ska ha varit så svår att hans deltagande var länge var tveksamt. Och då snackar vi om killen som aldrig missar en omgång. Men han repade sig precis innan nedsläpp, men fortsätter att uppvisa sitt hat för fosterlandet i och med sin Kanada-tröja.

- Det är svårt att tro, han verkar ju så trevlig annars, sade en sårad Martin.

Nå väl, matchen var på g. Hur skulle Jonas klara av säsongsdebuten? Skulle Linne någonsin hitta tillbaks till sin dominanta form som han hade under säsongspremiären förra säsongen? Skulle Eken och Krille frälsa? Frågor som fansen säkert ställt sig vid denna tidpunkt.

Bloggen fick innan förra omgången en unik intervju med Robert Karlsson, hemvändarn från Japan. Bloggen hade fått nys om att det låg en alldeles speciell historia bakom Roberts senaste slipning utav sina skridskor och jag ville veta mera. En kopp blaskkaffe och en gammal pepparkaka senare, fanns följande historia nedskriven.

Låt oss först gå tillbaks till början. I en ruskigt varm Augusti-natt 1985 föddes Klas Robert Vilhelm Karlsson. Redan i tidig ålder drillades han in i sportens krävande värld, då hans far pushade på honom att bli den nästa Thomas Ravelli. Det fanns en viss potential där, men när Robert upptäckte sin kärlek för musiken och vilken talang han hade där, rann fotbollsdrömmarna ut i sanden och rockandet började. Det var här Robert träffade Eken Kometen och Carl Skrinnarn Karlsson, grundare till NSHL.
Åren gick och Robert bytte ut musiken mot hockey och WOW. Men detta var icke nog för Robert, som behövde mera. Med en stor aptit på livet, lämnade han sina vänner, sin tjej och sin hockey för att åka till Japan i ett år. Där tar denna historia vid...

Robert Karlsson

Det började när Robert var i Japan för att studera hockeyn i ett år. Väl där hörde han talas om en gammal ninja, eller samurai (beroende på vilken del av Japan man hörde folksägnen). Denne samurai kallades お菓子(keiki), gammeljapanska för "Kakan". Det sades att Kakan var den enda i hela världen som kunde slipa skridskor med en vapensmeds praktik (en teknik sedan länge glömd). Alltså, i stället för att utföra enbart själva slipandet, så lade han enligt sägnen flera lager finstål (samma som existerade i de gamla samurai-svärden) tills han hade ett skridskoblad så vasst att det aldrig tog sig utanför Japans gränser då tullen klassade det som ett vapen.

Robert tänkte inte mer på detta förrän han kom hem till Östersund igen. Väl där så talade Robert om för sin vän, som hade jobbat på Stadium, att Robert skulle dit och slipa sina rör. Då nämnde vännen att han kände en man som kunde slipa dom som ingen annan. Han hette Kakan.

Robert kom fram till kassan på Stadium och sade smått osäkert "Ehm.. Jag söker efter Kakan?". Det välkomnande leendet bakom kassan förvandlades till en allvarlig min, då mannen bakom kassan ursäktade sig själv och avvek. En kort stund senare kom han och en annan man tillbaka, bägge bar på en varsin nyckel. Bakom kassan fanns två nyckelhål, där de förde in respektive nyckel. En dörr öppnades bakom kassan och de sade "Om du har ett rent hockeyhjärta, gå in. Annars är du icke värdig att gå in". Robert frågade om de kunde följa med honom, då allt detta makeri runt i kring hade gjort honom smått nervös. Men de skakade bara på huvudet och sade "Nej, ty vi är icke värdiga."

En mörk katakomb, kraftigt nedåtlutande förde honom allt närmare jordens mittpunkt. Skärseldarna, om man så vill. Med sina skridskor i ena handen, och en fackla hårt greppande i den andra famlade Robert fram bland gångarna, livrädd att försvinna där ingen skulle kunna finna honom. Robert började tveka på om det var värt det, men tänkte då tillbaks på passionen hos folket i Japan, när de talade om "Kakans" konster. Robert tog ett djupt andetag och fortsatte.

Efter en lång tid, så hörde Robert Nick Borgens gamla dänga, "Den glider in" eka bland katakomberna.
"Nu måste jag vara nära" tänkte Robert. Och mycket riktigt, runt ett hörn satte en man på en träpall. Bredvid honom fanns en liten stereo, där "X-tra mega bas"-knappen bara betydde "Ungefär lika mycket bas som det är på en vanlig stereos minimium-inställning". Men runt denna stereo fanns "Absolut hockey hits" och Nick Borgen, och Robert tyckte sig även se "Nu tar vi dom"-singeln innan hans fokus gled över på mannen som satt på träpallen.
Mannens ögon var fixerade på Robert och han rörde sig inte. Efter en lång tystnad sade han "Jag har väntat på dig". Robert tappade både facklan och skridskorna. Det var han, "Kakan", en blekfet, finnig och smått svettig man. Kakan, mannen med hemligheterna.

Den fete mannen reste sig elegant upp från sin träpall, och gick långsamt ett varv runt Robert. Han inspekterade honom som ett boskap innan han sade "Jag vet vad du söker, min vän. Men jag vet inte om jag kan ge dig det. Du måste bevisa något för mig, ett tecken på ditt hockeyhjärta." Nu blev Robert nervös. Han visste inte att det skulle vara så här svårt att få sina jäkla skridskor slipade. Men han hade tagit sig så långt. Han kunde inte backa nu. "Givetvis Kakan, jag gör vad du vill" sade Robert. Kakan sken upp, men en touch av skeptis låg kvar som en slöja över ögonen.
"Nå väl. Det jag vill att du ska göra, är att sjunga första versen till Nu tar vi dom". Robert trodde inte sina öron. Skulle en text till en 19 år gammal hockeylåt bevisa att han var värdig? Robert skrattade nervöst, som i ett försök att avslöja skämtet. Men Kakan gick bort till stereon och det välkända introt "H-O-C-K-E-Y HOCKEY" drog i gång. Robert blev knäsvag och försökte komma ihåg texten men allt var som en dimma. Och det var varmt här, och tankarna for i kors och tvärs.. Det började svartna för ögonen.
...Men Robert tog ett djupt andetag och litade till sin erfarenhet som musiker. Precis när första versen drog i gång så kom texten enkelt för Robert, som utan problem tar en ton. Kakan sken upp, och bidrog med både under- och överstämmor. Och för ett ögonblick, i dessa varma katakomber skapades något vackrare än sång. Det var en synkad själslig upplevelse mellan två individer, som aldrig träffats förut.

När första versen tagit slut så hade skeptisen försvunnit från Kakans ögon.
"Du har helt klart ett hockeyhjärta!" brast Kakan ut och klappade belåtet sin mage. Robert andades ut och sträckte fram sina skridskor till Kakan. Kakan tog inte emot dom.
"Du har ett val nu, Robert-san. Jag kan slipa dina skridskor nu så dom blir bäst i landet. Ja kanske Europa. Men om du antar en utmaning till, så kan jag slipa dina skridskor så de blir bäst i hela världen, någonsin".
Robert visste inte vad han skulle göra. Han kunde få något ingen annan hade. Men samtidigt kunde han förlora allt.
Men stärkt av sin lyckade tolkning utav Den glider in, så accepterade Robert utmaningen. Kakan sken upp och sade att få, om ens någon, accepterar den utmaningen.
"Du har mod", sade Kakan.
"Men mod kan även vara dumdristigt, vilket du nog kan bli varse om". Robert kände självsäkerheten pysa ur honom likt luften ur en ballong.
"Det jag vill att du ska göra, Robert-San, är att sjunga Nick Borgens hit We are all the winners, på Japanska!". Robert kände som om han hade vunnit på lotto. Han kunde ju Japanska! Robert sken upp och sade "Inga problem".
Och inga problem var det. Och Kakan var så lyrisk att hans bukfläsk åkte upp och ner när han hoppade i extas. Kakan slet tag i Roberts skridskor och började slipa dom som bara han kan, medan han ropade åt Robert att fortsätta sjunga, högre och högre!

We are all the winners ekade genom katakomberna och ända upp till Stadium-kassan, där folk bara stod och gapade innan de själva tog ton och sjöng med!

Robert visste inte om han sjöng i två minuter, eller två dygn. Något begrepp för tid hade han inte. Han fick skridskorna från Kakan och Robert sade "Vilken tur att jag kunde just Japanska!". Kakan log och sade "Nej Robert-san, det var ingen tur då jag visste att du kunde Japanska". Robert fattade ingenting. Men Kakan skrockade och sade "Utmaningen låg inte själva sjungadet av låten. Nej, utmaningen var om du skulle acceptera utmaningen utan att du visste vad det var. Det var så du bevisade att du var värdig, Robert-san."
Robert kände sig förvirrad, men glad.
"Varför ville du att jag skulle sjunga låten ändå då?".
"För att den kickar ass", svarade Kakan och försvann i ett moln av rök.

Alldeles yr av upplevelsen vinglade Robert upp längs katakomberna, med sina nyslipade skridskor i ena handen, och en fackla i den andra. Med sig nu hade han även en historia som han inte visste var sann förrän han kom upp och såg att hela Stadium var fylld med folk som applåderade och bugade, ty Robert var värdig och folket visste om detta. Robert frågade kassa-personalen hur folket kunde veta det.
"Annars kommer man aldrig upp från katakomberna", svarade de och avslutade:
"Hur tror du Kakan har blivit så rund kring midjan? Han livnär sig på ovärdiga hockeyspelare".

Robert kände sig glad över att vara värdig.

/Sten Hård.

Efter vad som känts som eoner för spelarna så har äntligen kylan återvänt till de Jämtländska markerna, och på så vis skapat is. Det stod dock tidigt klart att Gillhovarna ännu än gång skulle svika ligan, sporten och sig själva genom spela fotboll på golv. Spelarfacksledaren Anders försökte i ett desperat försök skjuta upp omgången till 20.30 men det var icke populärt så man valde att spela 19.00 utan Gillhovarna. Någon brist på folk var det icke. Närvarande var Anders (som alltid), Martin, Eken, Krille, Robban (också alltid), Räven (alltid 15 minuter sen), Robert, Henke och Krink. Ja visst, den gamla liraren Krink dök helt oväntat upp i ett sällsynt gästspel, till lirarnas stora glädje.

Ingen meddelade Krink om omgången, men han sade att han anlände på instinkt.

- En grym lirare som tänker hockey, sade Eken. Helt klart någon som passar på en kedja med mig.

Själv sade Krink att detta förmodligen blir hans enda gästspel denna säsong, då han har lovat bort sig till välgörenhetsarbete (soppkök) kring jul och mellandagarna, så man fick passa på att njuta av hans skills denna söndag.

Robert var lika lyrisk som ett barn kring juletider över sina nyslipade skridskor, som ska ha skurit fint genom isen.

- För första gången på tre år går det att svänga åt vänster tack vare slipningen, sade Röke nöjt.

Robert, nöjd över sina rör.

Stickorna kastades i mitten och lagen blev Eken, Martin, Räven och Krink, mot Krille (fortfarande vill icke ödet placera honom och Eken i samma lag), Anders, Henke och Robert.

Första matchen var ett skämt från team Ekens sida. Den fruktade anfallstrion av Eken-Krink-Räven skapade inte ett jota, och Martin spelade som en blind höna. Slutresultatet 5-1 var både hårt och rättvist.
Ett kort snack bland laget och Ekens Kometer fick fart under rören. Kemin började uppstå och man tog över dirigent-pinnen och vann andra matchen rättvist.

Henke och Krink hade en skön rivalitet omgången igenom. Den får vi säga att Krink vann med råge, då Henke serverade Krink med give aways under hela kvällen.

Krille Karlsson var bitter över sitt lags förfall och det skulle fortsätta gå ont för hans lag i tredje och avgörande matchen. Här var det visserligen jämnare, men kemin i Ekens lag var större än den i Krilles lag, även om dom blixtrade till med jämna mellanrum.


Omgångens mål stod Krink för, assisterad utav Eken. Placerad innan för blålinjen till vänster, såg Eken Krink störta mot mål med klubban i is. Eken drog igenom en diagonal passning likt ett blixtlås genom zonen och Krink hade ett öppet mål och nätade. Att han sedan jämförde Eken med Foppa höjde inga ögonbryn hos Eken, som bara sade "skönt att nån mer än jag ser det".

Vid ställningen 3-3 ryckte Eken och Räven i från med ett varsit mål och omgången var över. Några av spelarna körde en straffläggning som vanns utan Anders, som gör minst mål under vanliga matcher, men likt förbaskat ser till att vinna de flesta straffomgångar. På förfrågan om detta beror på hans farliga skott, eller hans briljanta hockeysinne, svarade han "Ja".


Överlag en mycket bra omgång, och bloggen vill gärna utse Krink till omgångens lirare, då han glider in efter ett långt uppehåll och bevisar att han kan spela med de bästa, och göra det mycket bra. Hoppas hans löfte om att detta var enda omgången för han i år icke stämmer och att vi får se honom flera gånger. Ligan behöver sina lirare!

/Sten Hård.

Kvällshockey vid Månskensrinken, fredagen den trettonde. Det låter ju helt underbart, eller hur? Anders, som fått böta grova summor pengar på grund av sin Kanada-tröja, kom med det eminenta förslaget att spela hockey denna fredag, så att Gillhovarna kunde deltaga. De har ju som bekant svikit NSHL i år igen, denna gång medvetet, för att spela fotboll inomhus. Undertecknad som har erfarenhet av sådan fotboll, kan intyga att det är så tråkigt som det låter. Men ligan är inte sämre än att lägga in en extraomgång för dessa herrar. Döm till spelarnas besvikelse då den enda Gillhovaren som dök upp denna utomhuspremiär var som vanligt Anders.

- Gillhov är död för mig, muttrade Eken, som för övrigt såg oförskämt pigg ut på uppvärmningen. För Eken var denna omgång extra viktig. Hans rykte som fixstjärna stod på spel, efter hans två inledande omgångar, där han spelat sämre än sämst. Själv vill dock inte Eken hålla med om detta.

- Nej det håller jag inte med om, sade han irriterat utan vidare motivering.

Bananen deltog och vittnade om att Ekens kopplande i hans nya bil nått "respektabla nivåer".

Resterande lirare var Robban som burväktare, hans kompis Markus, Krille Karlsson, Englund, Sergei Bautin, Räven, Robert samt två bandylirare. Och ja, det var alltså den gamle skoborstaren Robert Karlsson som gjorde efterlängtad comeback till ligan efter två år i exil.

- Ett år av hockeyexpertisen i Japan och nu är jag äntligen redo för NSHL igen, sade en för dagen bitter Robert.

Många var orolig om hans fötter skulle hålla. Utöver Foppas så finns det nog inga mer kända fötter i hockeyvärlden. De krånglar ofta, och har satt käppar i hjulet på vad många experter säger skulle varit en fantastisk power forward-karriär i NSHL. Men Röke bet i hop och härdade igenom hela omgången, som helt klart får godkänt av bloggen. Hans stenhårda slagga i krysset bakom en storspelade Robin ses som ett av de snyggaste målen i kväll!

Efter att man spelat sex mot fem ett par matcher (där laget med målvakt vann ganska lätt) så drog bandykillarna vidare, ty de hade matcher i helgen och ville givetvis inte riskera skada i det fysiska NSHL. Man körde då fyra mot fyra på ett mål. Eken, Sunken, Bananen och Anders ställdes mot Krille, Englund, Räven och Robert "Röke Rudiz" Karlsson. Här bjöds det på välspelad hockey och publiken (dom som gick förbi rinken lite då och då) måste ha varit lyrisk över att se sådan skicklighet så pass tidigt i säsongen. Eken for fram som den kometen man är van vid, Krille dominerade som han alltid gör, Räven blixtrar till och Bananen spelar bra trots att han nästan dött utav svina-vaccinet.

- Jag är förlamad på halva kroppen, men det gick ju ganska bra ändå, sade den blonda herren rätt ut till ingen speciell.

Men en spelare som stod ut var ändå Robin Backman. Killen har verkligen anpassat sig till att plocka med fel hand och storspelade omgången igenom. Inga tavlor bjöds det på, däremot fick vi se en och annan tv-plock. Omgångens lirare!

Det var snortight mellan lagen. Den första vanns på straffar av Krilles lag (bitter förlust). Englund saknade sedan sin flickvän så mycket så han ringde henne och ville hem och man var nu en man kort. Man beslutade att köra vidare och det var om möjligt ännu jämnare den sista matchen. Det stod 3-3 så pass länge att man övervägde att skjuta upp matchen tills nästa omgång. Men Krilles lag avgjorde så småningom matchen, som var grymt kul att spela. Det syntes och hördes på spelarna att det är detta de brinner för när våran del av jordklotet täcks med is, kyla och mörker.

Torkel Gudmunsson, VD i NSHL-styrelsen, fick förfrågan hur Gillhovs-flykten påverkar ligan:
- Klart det är tunga spelarförluster, men vi förhandlar just nu med några gamla NSHL:are som är sugna på come back. Vi har även talat med en tjeckisk spelare, men vi kan inte lämna ut några namn då det icke är klart än. Många kråkor kvar att dra.

När omgången var klar sade Eken ljudligt att han "redeemat sig själv", i ett övertydligt försökt att få bekräftelse. Efter en pinsam tystnad i båset tog Bananen på sig att "hålla med", och Eken sken upp som ett gossebarn och skuttade i väg till sin Suzuki, och sladdade hem.

Bloggen fick nys om att minst en Gillhovare gör "come back" nästa omgång. Är dom borta eller icke? Läs bloggen efter nästa omgång så vet ni!

/Sten Hård

Vad gör man då man inte har någon is utomhus och både Klanghallen och Z-hallen är bokade tills dödagar? Man söker sig till Nälden och spelar ishockey där. Det gör alla fall NSHL-grabbarna.
Den fagre Krille Karlsson, som styrt upp och utlovat lir med nysplipade rör och ny sticka skulle göra säsongsdebut. "Jag blir giftig", var hans löfte till fansen. Väl på plats, efter att ha bevittnat det alla vittnen kallar "en perfekt backningsparkering" utav Eken, så avslöjade Krille att Basse, sedan länge försvunnen målvakt från ligan, skall göra comeback i år.
På tal om comebacker så hade vi en sådan i fredags (när denna omgång utspelades, bloggen har haft lite annat att göra därav den sena uppdateringen). Jimmy "Jimbob" Larsson, gammal målvakt skulle göra comeback och Eken spådde att det skulle bli en tung kväll för Jimbob.
- Han har varit borta alldeles för länge från ligan, sånt kan man inte blunda för, sade Eken.

Jimbob är även han (precis som Robban) högerplockare. En liga där två av tre målvakter (Om Eken räknas som den tredje) är högerplockare får ses som ovanligt och opassande, då ligans enda målvaktsutrustning är anpassade för vänsterplockare.

Man fann två smågrabbar utanför hallen som ville lira hockey med NSHL-grabbarna.
- Klart man släpper in lite barn på isen ibland, är ju en dream come true för dom att få lira med oss, sade Eken på knacklig svengelska när han släppte in kidsen i hallen. Själv påstod kidsen (utom Ekens hörsel) att de inte hade någon aning om vem Eken eller vad NSHL var, utan att de bara ville fördriva lite tid då deras XBOX 360 åkt på den fruktade Ring of Death.

Gillhovs-folket lyste, precis som i premiären, med sin frånvaro. Utom då den mest trogne av dem alla, Anders. Dock sjönk nog Anders i anseende hos lirarna då han till dagen hade på sig en Kanada-tröja. Detta upprörde en del spelare (inte minst Eken) och ordet "landsförrädare" hördes yttras ljudligt.

Eken hade nästlat in sig i ishallens sekretariat, och dragit några mindre lyckade skämt som speaker, men även satt igång lite musik som spelades under uppvärmningen.

Världens segaste målvakt, och då talar vi om (o)förmågan att sätta på sig målvaktsutrustningen, Jimbob, tog sådan lång tid på sig att man övervägde att börja spela utan honom. Men han dök så småningom upp och matchen kunde börja. I ena laget stod Eken, Anders, Martin, Jocke och en knatte. På andra sidan stod Bananen, som styrt barnvakt för att få vara med ikväll, Krille, Robban, Patrik och en knatte. Jimbob började vakta buren för dessa herrar medan man lade ner målet på andra sidan. Game on...

I NSHL:s historia så har det nog aldrig varit så här ojämt. Krilles lag vann ENKELT med 5-0 och man beslutade sig för att köra på ett mål istället, samma lag. Någon skillnad? Nja, Jimbob gjorde visserligen några vassa räddningar mot Ekens lag, men man förlorade ändå klart med 5-0. Krille, diplomatisk som han är, föreslog lagbyte. Eken, envis som han är, tackade nej. Han var övertygad om att studsarna snart skulle gå för hans lag, och bara man kämpade lite mer så skulle det nog gå.
Men faktum var att ingen åkte skridskor eller kämpade något vidare i Ekens lag. Och grundläggande funktionaliteter som passa och skjuta upphörde för kvällen att fungera. I stället kunde de bara se på när Krilles lag åkte åttor runt laget och bjöd på delikatesser. Bananens fint att ta emot passning, men i stället släppa den så Krille får den på bladet, var omgångens ögongodis.
Till och med Eken, bitter rival jämte Bananen, tog av sig hjälmen och berömde karln.
Eken tog bokstavligt talat av sig hjälmen i slutet av omgången då denna stört honom genom att glida ner till nacken hela tiden. Ursäkt eller ej, så hade Eken sin sämsta omgång i mannaminne. Själv skyller han på hjälmen och bristande nattsömn.

- Var i Åre natten innan på ett välgörenhetsjippo för nånting eller nån. Sedan ledde det ena till det andra och jag sov blott en timme natten till fredag. Jag behöver mina 10 timmar av skönhetssömn, så du kan väl själv räkna ut varför jag gick mållös, fräste Eken till bloggen. 

I sista omgången gick Krille över till Ekens lag i och man körde till tre. Det skulle ta två matcher, men sedan fann Eken Anders framför mål och lagets första och enda mål för kvällen var ett faktum. Krilles lag (nu utan Krille) vann sista med 3-1 och det var en besviken Eken som lämnade isen.
Enligt hans bror Martin så var Eken så besviken att han körde 100 km/h förbi flera fartkameror på vägen hem, och skrek "Jag bryr mig inte längre!" då Martin påpekade detta lagbrott.

Omgångens lirare? Det är svårt att plocka ut någon inviduell från Team Krille, då HELA laget fungerade så bra. Men Krille Karlsson är alltid en stjärna. Dock väljer bloggen Jimbob, som efter två säsonger (om inte minnet är helt galet så här på morgonkvisten) kommer tillbaka och ser inte ut att ha varit borta alls. Bästa räddningen var en oväntat tv-plocksräddning då Krille, som var försvarare, helt omotiverat sköt ett skott på eget mål, som Jimbob plockade.

Dessa lirare är nu medlemmar i Näldens IF, och får därmed hyra hallen gratis nästa gång. Så räkna med mer hockey inom kort! Då hoppas vi även att någon fotograf vaknar till liv så vi får späda ut bloggen med lite bilder.

/Sten Hård.

Sommaren är kort, sjunger Tomas Ledin. Men för hockeytokiga puckälskande lirare är den lite för lång. Åtminstonde uppehållet mellan sista omgången och den första.
Men i fredags var det då dags för det alla hockeysugna NSHL:are har väntat på ända sedan isen försvann för flera månader sedan. Den anrika Klanghallen i Brunflo stod precis som förra säsongen för årets premiär.

Det uppstod dramatik redan innan omgången. 19.00 var isen bokad. 18.25 satt Eken Kometen i sin bil utanför Martin och väntande. 10 minuter senare anländer Martin och Eken är aningen upprörd över att han tog sådan lång tid på sig. Martin, som är kontraktslös just nu, hade hela dagen på sig att hitta sina grejor, men valde att göra det i sena timmen. Det tog inte lång tid förrän Martin sprang upp igen för att leta sin klubba som var spårlöst. Man kom snart fram till att den alltid lika skäggiga Anders måste ha Martins klubba. Men problemet var att han redan var på plats i Brunflo. Eken svor över detta, körde hem, hämtade en extranyckel till Anders. Körde sedan fort till Anders, sprang upp och fann klubban. Nu var det en stressad Eken som satte sig bakom ratten på sin hyresbil (betald av ligan). Raka vägen upp till Lillängerondellen, där Martin lurar iväg Eken åt fel håll. I stället för att vara på väg mot Brunflo är herrarna i väg mot Lungvik och Eken svär så saliven sprutar, klockan närmar sig sju.. Vänder i Lugnvik, hamnar mellan två lastbilar och Eken kokar av ilska och förbannar världen. Väl fri från lastbilarna så pressar Eken fysikens alla lagar och kör fortare än någonsin för att hinna i tid. Eken gled fram som en Komet på vägen och parerade elegant alla vattenplaningar i 160 km. 19.02 når man Klanghallen.

Man kan känna förväntningarna bland grabbarna i omklädningsrummet, där pungsvett blandas med elekricitet och glada miner. En del av lirarna har inte träffats sedan sist och här sitter man nu med nysplipade rör och väntar på klartecken för att få ta de där första, alltid lika speciella skären på nyis efter sommaren.

Alla minns med värme förra säsongen då Eken glömde skridskoskydden på skridskorna och gjorde den minst eleganta entrén i ligans historia, då han vurpade brutalt. Det blev inga missöden denna gång, då Eken och de andra lärt sig från detta. Eken förnekar dock än idag denna händelse.

Räven, Anders, Martin, Henke, Alex, Robban, Linne, Sunken, Eken, Prenker och Englund var alla närvarande i premiären. Ligan hade länge försökt få Skrinnarn att flyga upp, men då man inte kunde komma överens om summan (ligan erbjöd sig att betala resan, Skrinnarn kallade detta ett skambud och avbröt förhandlingarna), så uteblev denna fixstjärna.

Som tur är så dök Eken upp. Detta var inte självklart då han enligt sig själv varit dödligt sjuk i Björninfluensan (snäppet värre än svininfluensan). Ekens försäsongsträning blev lidande utav detta, men han var säker på att vara en avgörande faktor ändå.
- Gör inte så mycket om man tappar ett skär då man redan ligger flera före, sade Eken.

Efter att man snörat upp en mur vid ett av målen (med några hål i) och Eken snikat åt sig en banan av Anders så var premiären äntligen igång! Eken bildade lag med Räven, Anders, Sunken, Henke och Robban. Vid andra sidan stod Muren, Prenker, Englund, Alex, Martin och Linne. Linne som länge var tveksam på medverkan, då han helt enkelt inte trodde han kunde toppa förra premiären, då han dominerade.

Säsongens allra första mål gjordes utav "mannen med blicken", Räven. Efter två fina droppass av Anders och Eken så överlistade Räven muren. Detta jubel dog ut snabbt då Linnes lag tog över matchen och vann enkelt.

Säsongens första vurpa stod Bautin för, tätt följd av Martin. Även dessa stod för säsongens första tackling, då Martin kolliderade med Bautin och tog Martin reste sig inte upp på ett tag.

Säsongens allra första slagsmål stod mellan Eken och Englund, som redan under uppvärmningen hetsat varandra till våld. Men då Eken blev brutalt överfallen av Englund (lättare knuff, Eken fälldes av några klubbor, fick en fläskläpp) så släppte Eken handskarna och hade på en nanosekund dragit tröjan över Englund och matad med njurslag och en spankning eller två. 5 minuter vardera.
Martin blev så inspirerad utav detta, så han hoppade på Henke och fick däng. Här var det riktiga slag mot hjälmen av Henke och Martin blev förbannad. Eken, som den alfa-ledare han är, sade åt herrarna att "coola sina jets i fem minuter och bli vänner".

Man bytte målvakt och körde igång match nummer två. Även denna vanns utav Linnes lag. Att ha två fixstjärnor i samma lag (Eken och Räven) som inte tar något defensivt ansvar blev dödsstöten. Att sedan Alex och Prenker åkte över banan som besatta gjorde livet bara surare för "Rävens Roughnecks". Eken och Räven klagade ljudligt på kämparinsatsen av sitt eget lag inför den tredje och sista matchen.
- De behöver veta, och acceptera sina oglamorösa roller, sade en nochalant Räven.

Man körde 20 minuter, 10 minuter mot varje mål. Att Eken var långt ifrån sin form efter sin livshotande sjukdom syntes hela omgången. Men när the going gets tough, the tough gets going. Captain Clutch, som han även kallas i folkmun klev fram i sista matchen med två baljor, varav en kvittering i slutminuterna. Eken passade även på att skjuta Robban på pungen, och hintade om att hattarna snart kommer att kastas in på isen. Övertid stundade, där lagen slet hårt för att få vinna. Efter en räddnings plus retur av Robban låg bollen fri, och Eken fick vittring.
- Jag såg framför mig hur jag skulle få mitt hattrick, sade Eken efteråt.

Men Alex, en av de bättre denna omgång, tog bollen i grevens stund och Eken kunde bittert se sin chans som matchhjälte stjälas mitt framför näsan på honom. Men vad gjorde det när Henke avgjorde med en elegant och snygg backhand i bortre krysset? Matchen var över och man valde att avsluta det hela med en straffläggning lagen i mellan.
Eken tog första straffen och gjorde en fattigmans-fattigmans-version av Omarks straff, även om han insisterar på att den var identisk med orginalet. Anders satte lagets nästa straff, och då Räven gjorde sin Datsyuk-straff (grymt snygg, ramen in) så var det över, då Linnes lag inte nätade på sina tre första straffar.

Omgångens lirare blir Alex och Prenker, då dessa jobbade frenetiskt över hela banan och var svårslagna.

Omgången var över och premiären får ses som lyckad, då den hade det mesta. När nästa omgång blir vet man inte, då ishallarna är fullbokade. Men det talas om Nälden eller Svenstavik, så förhoppningsvis får bloggen anledning att skriva inom kort.

Sommaren må vara kort, men som tur är för oss hockeyälskare, så är vintern här uppe lång. Hockeyn är tillbaks!

//Sten Hård.

Bloggen kommer nu att ligga i ide över sommaren. Så fort kylan och mörkret kommer tillbaka så är bloggen tillbaka. Till sist vill bloggen delge en chatt-konversation mellan Eken och Skrinnarn (som här kallar sig Cliff) som bloggen kom över.

CLIFF säger: JOnas är för bra, dags att agera, styrelsen måste ta till krafttag, som med edlund.
Eken säger: hahah. Ja vi talar om olika "lösningar".
CLIFF säger: gott.
Eken säger: Bland annat så kommer Kometen ställa upp inom korpen i sommar, där "knä mot knä-kollisioner" är vanligare än man tror bland medspelare, precis som "klubbspets mot öga" är vanligt.
CLIFF säger: ja verkligen!!

Ha en trevlig sommar!

/Sten Hård

Röda mattor, stjärnglans och glamour. Förväntningar, förhoppningar och en överdriven brist på spelarfruar. NSHL:s allra första prisutdelning var äntligen kommen. Allra först på plats var Eken och Bautin, som anordnade denna fest. Eken själv ville passa på att skriva upp vissa regler som skulle följas. På en Whiteboard stod det:

Förbjudet att:
Klaga på maten
Kasta skor på värden
Anklaga värden för korruption
Ifrågasätta administreringsavgiften
Tilltala fixstjärnorna utan att blivit tilltalad
Kissa på ringen
Synda (Använd erat kristna förnuft som riktlinje)
Ändra regler
Vara musiknazist

Reglerna var givetvis undantagna för fixstjärnorna som även fick en egen, stor och fin toalett. De övriga spelarna fick gå på "Resten"-toaletten, vilket Robert "RudiZ" Karlsson beskrev som ett hårt slag mot egot.


Dock var det en del spelare som gick in på fixstjärne-toaletten och ett allt större missnöje börjar breda ut sig bland grovjobbarna. Björn Persson, hemvändare under påsken, ville att resten utav spelarna också ska få ha ett spelarfack, något som bara finns för fixstjärnorna i dagsläget, där dom representerar sig själva. Dock hann Eken och Skrinnarn elegant styra undan detta uppkokande upproret då man med perfekt timing serverade maten. Tacos. Efter detta såg man Skrinnarn stryka omkring likt en puma i närheten av toaletterna för att se så att ingen gick fel igen. Dock gick Jonas, fixstjärna, ödmjukt in på "resten"-toaletten och fick sig en skarp utskällning av Eken och Skrinnarn. Räven sågs skaka på huvudet i ett hörn åt denna orutin från Jonas sida.



Jonas, Anders, Markus, Henke, Eken, Skrinnarn, Park Bänkén, Björn, Tobias, Robert, Englund, Bautin och Martin var spelarna som deltog. Skrinnarn hade med sig sin flickvän (som var enda spelarfrun) och Eken hade med sig Tommy, en kille han insisterade att han bara var vän med. Robert, som spelat hockey för kaffepengar i Japan, hade inte råd med maten och bad utan resultat om allmosor från sina mer välbärgade hockeyvänner.


Robin och Räven anspelade på dom akademiska 180 minutrarna och dök upp efter att alla hade ätit upp.


Efter maten stundades den benhårda bordshockeyturneringen, där 12 av spelarna hade anmält sig. Det var länge osäkert om man skulle kunna ha denna turnering då Eken sökt med land och lykta efter bordshockeyn med "rätt karaktär och själ". Ekens eget bordshockey, ett slitet plaststycke, med gulblekt is, trasiga spelare och hål i isen, vittar om år av nötning och blodspåren på sargen kommer från mången spelares fingrar. Med andra ord, helt rätt själ.
Dock fick han specialbeställa det andra bordshockeyt från de nordligaste vidderna i Kanada. Med en is gjort av riktig is, hade man även gamla eskimå-ben som pinnar och spelarna hade varit i direkt kontakt med olika Bordshockey-Hall Of Famers. Med andra ord, andra klassens reliker i bordshockeyvärlden.


Tre ligor med fyra lag i varje lottades fram. De två bästa ur varje liga, plus de två bästa treorna fick spela kvartsfinal. Man spelade tre matcher var två minuter per match. Det var upplagt för raffel!
Eken, Bautin och Skrinnarn förlorade otippat sina första matcher, men det var enligt dem själva enligt planerna, då kvartsfinalslottning och mörkning utav form kom upp som anledningar. Dock floppande Sunken, som kom fyra 2002, och missade slutspelet helt. Jonas gick in för att spela 0-0 varje match och gick vidare till slutspelet.


I första kvarten vann Anders enkelt mot Martin. Englund besegrade Jonas och Räven slog Henke. I den fjärde kvartsfinalen möttes dom. De två förhandsfavoriterna och ur-rivalerna Skrinnarn och Eken. Ett unisont sorl hade uppstått bland publiken och det var utan tvekan kvällens mest hypade match. Matchen inledes av att Eken hade en puck inne, som dock studsade ut och ogiltigförklarades. Halvvägs in i matchen gör Skrinnarn 1-0 och trots desperade kvitteringsförsök från Eken räcker det inte. Eken var förkrossad men hade även en konspirations-teori.
- Det var någon bakom Kalle som tog ett kort strax innan han gjorde sitt mål. Jag blev bländad utav blixten, släppte in målet och jag såg aldrig vem det var. Dock har jag mina misstankar att det var Englund som hämnades för att jag ville banna alla Värmländare från festen, sade Eken besviket. Eller så lejde Skrinnarn någon!

En fin skalp för Skrinnarn, som beskrev det hela som den moraliska finalen. I semin ställdes han mot den obesegrade Räven, och på andra semin stod obesegrade Anders mot Englund. Räven skrällde och slog ut Skrinnarn i övertid, som förklarade att han inte orkade ladda om mentalt efter urladdningen mot Eken.


Anders vann mot Englund i andra övertidsperioden. Skrinnarn vägrade spela bronsmatchen så på WO fick Englund bronset.
Finalen vanns utav Anders med 1-0 mot Räven. Anders tog därför ett högst oväntat guld och gjorde det utan att förlora en enda match. Imponerande, och Anders är regerande bordshockeymästare tills nästa år, då en ny turnering tar vid.


Eken sågs börja träna redan direkt efter kvartsfinalsförlusten, på sitt slitna bordshockey, själv i ett hörn.

Efter denna batalj så blev det mingel innan själva prisutdelningen skulle äga rum. Som värdinna hade ju Skrinnarns flickvän Malin flygits upp och läste upp nomineringar och motiveringar till de olika priserna på ett fläckfritt sätt.
Här är utdraget:

Årets målvakt.

Nominerade:
Robin Backman
Eken Kometen
Park Bänken

Har under hela säsongen visat prov på vasst målvaktsspel och har flera gånger om rånat spelare på givna mål. Har även visat grym lojalitet jämtemot ligan och har missat väldigt få omgångar, trots att han har en avkomma. Har även säsongen igenom plockat med fel hand vilket är imponerande!

Vinnaren: Robin Backman!


Årets defensiva spelare:

Nominerade:
Anders Johansson
Erik Andersson
Bananen Jacobsson
Martin Ekström
Kristoffer Karlsson

Tystlåten i orden men storslagen i sitt defensiva spel. Flera stjärnanfallare vittnar om svårheten att ta sig förbi denna herre, både med finter och fart. Utstrålar säkerhet som back och gör ytterst sällan misstag.

Vinnare: Erik Andersson


Årets offensiva spelare:

Nominerade:
Eken Kometen
Jonas Holmqvist
Räven

En äkta fixstjärna som har tagit ligan med storm. Jobbar över hela banan och åker skridskor som en stjärna. Kan spela defensivt men vann denna buckla för sin förmåga att stänka in baljor på löpande band. En riktig go-to-guy, som bara kommer bli bättre när han lär sig att prioritera bort försvarsspelet och ödmjukheten.

Vinnare: Jonas Holmqvist


Årets rookie:

Nominerade:
Markus R
Ulf Dahlén
Henke Öhrberg
Jocke

Med ett brinnande hockeyhjärta och en skarp vilja att vinna har denna herre tagit för sig som rookie. Bra på att hålla i puck och stänker gärna in ett par baljor när tillfälle ges. Är ganska ung och det finns en del kvar att lära, men då det finns gott om vingar att lyfta honom i ligan så kan denna herre bara bli bättre.

Vinnare: Henke Öhrberg


Årets eldsjäl:

Nominerade:
Anders Johansson
Eken Kometen
Robin Backman

Har gång på gång styrt upp omgångarna i NSHL och missar väldigt sällan en omgång. Var ett tag den enda liraren som kombinerade den malplacerade korpfotbollen tillsammans med söndagshockeyn, och det sågs inte med blida ögon hos de som röstade. Gråter alltid när våren kommer, men kanske kan detta erkännande agera plåster på såren.

Vinnare: Anders Johansson.


Årets MVP

Nominerade:
Jonas Holmqvist
Eken Kometen
Robin Backman

Den tyngsta bucklan av dem alla går till en tvättäkta landshjälte. Utstrålar ledarskap, stjärnstatus men samtidigt en beundransvärd ödmjukhet. Blixtsnabb på rören, med silkeslena handleder som kombineras med ett ruggigt precist skott. Har även visat prov på ett målvaktsspel som bländar, men är även känd för att kunna döda utvisningar och ta ett defensivt ansvar när det behövs. Frodas i press och presterar som bäst under krav. En kille man älskar att ha i sitt lag och hatar att möta. En framtida Hall Of Famer.

Vinnare: Eken Kometen


Det var sex stolta vinnare som tog emot priserna till sina kamraters applåder. En säsong av rivalitet och hårda tag var för en kväll bortglömd (utom vid bordshockeyn) och man kunde frodas i kärleken bland männen, som alla samlats tack vare sina bultande hockeyhjärtan. Man bildade en ring av stolar och satt och prata om de bästa minnena från säsongen som gått.


En efter en började lirarna att säga adjö. En del kommer inte träffas förrän till sena hösten då en ny säsong drar igång. Men lika säkert som att säsongen kommer tillbaka nästa år, lika säkert är det att NSHL:s prisutdelning blir en årlig tradition.


Vissa lirare saknades, till exempel Bergarn, Bananen, Linne, Erik, Emil (som dock hälsade på en stund), Jocke och Makan. Eken fick ett samtal från Bananen där han sade att han var tvungen att rensa ett avlopp i sex timmar. Dock kunde Eken senare bekräfta att Bananen spelade WoW hela natten, då han lyckats kapa Roberts gamla account och "äntligen fått spela med gubbar som har råd med en häst".

Några av spelarna vinglade ut i natten och fortsatte festen in på småtimmarna. Dom lämnade en mycket lyckad och rolig tillställning. Detta var NSHL:s sista suck denna säsong och då det känns lite vemodigt så har man en varm och skön sommar att se fram emot snart. Då den alltid går för fort så dröjer det inte länge innan NSHL är tillbaka igen.

Tack alla som deltagit i år och spridit värme och glädje i en kall och lång vinter! Och bloggen vill tacka alla som läser dessa rader och kommenterar dom. Utan er försvinner bloggen!

Tills vidare!

//Sten Hård.

Ja trots att kylan temporärt återvände så blev det ingen mer NSHL-omgång denna säsong. Sista skäret är taget, sista slaggat avlossat men festligheterna är inte slut ännu. Söndagen den 12/4 så har styrelsen bokat en festlokal i Odensala så att alla NSHL-spelare kan vara med på ligans första prisutdelning någonsin. Öl, mat, priser och bordshockeyturnering med mera utlovas och flera forna stjärnor som Skrinnarn flyger upp enbart för detta.

Prisutdelningen då. Det kommer delas ut några "troféer" till de som framröstas som den bäste i olika kategorier. Spelarna röstar! (Dock inte på sig själva, Bananen) Här vore det uppskattat om alla aktiva spelare röstade. Skicka svar och vem ni är till [email protected] så lagras resultaten där.

Och skriv upp er här i kommentatorspåren om ni skall närvara på festen, vilken givetvis är lika obligatoriskt som en vanligt söndagshockey-omgång. Sprid detta till alla NSHL:are!

Kategorierna är:
Bästa målvakt
Bästa defensiva spelare
Bästa offensiva spelare
Årets rookie
Årets eldsjäl
Ligans MVP

Rösta och maila!

/Sten Hård.

De senaste soliga dagarna har satt skräck i vissa spelare. Är säsongen snart slut? Bloggen kan nu lugnande meddela att minusgraderna kommer tillbaka till helgen och nästa vecka, så detta var icke sista omgången.
Det glädjer nog Robban som för kvällen inte kunde spela då han sträckte lillfingret då han hängde tvätt.
- Hade varit trist att få avsluta säsongen på pressläktarn, sade han.

I stället ställde sig Eken mellan stolparna. Efter succén sist så uppstod en viss förtvivlan bland alla utespelare, som tvekade på sin förmåga att näta på Eken.

Självaste Torvaldur Makan var tillbaka för ett gästspel. Den mytomspunna kreaturen från gud vet vart, har inte spelat sedan julas, då Eken satte en stenhård tackling på Makan. Eken och Makan började snabbt tala om gamla minnen och det stod klart att det fanns en djup rivalitet här.
NSHL:s snyggaste spelare, Krille Karlsson, var tillbaks efter en tids uppehåll. Det är bara att säga som det är, ligan är en bättre liga då Krille är med. Han är onekligen en fixstjärna, fast precis som Jonas, så jobbar han hårt över hela banan. Han är ligans överlägset bästa back, åtminstonde offensivt sett.
Men comebacksen tog inte slut där. Räven var tillbaka. Efter sin livshotande operation så har han i smyg tränat stenhårt för en comeback få trodde var möjliga denna säsong.
Det ryktades även om ytterligare en comeback. Robert "Röke" Rudiz Karlsson ska enligt rykten ha planerat en comeback, men kontraktstvist från hockeyligan i Japan satte stopp för det.


Det var många lirare med. 13 lirare och då var Jonas sen från sin hunddressyr-lektion så man skulle bli 14 stycken! Klubborna kastades och lagen delades upp. Av en ren slump så blev det i princip Gillhov mot Odensala. Odensala hade Eken i mål och Gillhov hade Park Bänken. Och det var Gillhov som trummade på. Men det var Odensala som gjorde målen. Likt Hasek i sina glansdagar stod Eken emot allt Gillhov hade att komma med. Det var endast när bollen hoppade över Ekens klubba och fram till en motståndare som fick öppet mål som Eken överlistades. Men då Bautin, Martin, Krille, Jocke, Anders och Räven nätade för Odensala så spelade det ingen roll. 5-1, trots rejält skottövertag för Gillhov.
- Inte för att jag räknar, men jag räddade 23 av 24 skott, sade Eken nöjt.

Henke försökte gång på gång få Eken ur balans i mål med små rapp och knuffar. Men Ekens psyke är härdat, och förblev oberört.

Räven visade prov på defensiva kvaliteér då han i boxplay rensade bollen tre gånger. Man spekulerar nu i att han har tagit åt sig av kritiken att "nya generationens fixstjärnor minsann ska jobba defensivt också".
Dock slog Räven ifrån sig detta.
- Jag försökte göra mål från egen plan. Det var inga rensningar, det var skott.

Det blev sidbyte, och Eken fick nu möta Odensalagrabbarna, aka Rävens Roughnecks.
- Min lojalitet finns där pengarna finns, svarade Eken syrligt då man frågade om det kändes svårt att möta sina vänner.

Första matchen var en svettig historia för Eken, den andra blev desto enklare. Men en räddning rullade på highlight reelen. Då den alltid lika farliga Räven fick bollen framför Eken och fintade bort honom och hade öppet mål, så trodde alla saken var biff. Räven sköt mot det öppna målet, men något jubel uppstod aldrig.
- Jag undrade "varför jublar dom inte", sade Jonas. Då såg jag att Eken hade plockat den.
Liggandes ner på isen, så sträckte Eken ut plocken och rånade Räven.

Räven tog detta så pass hårt att han kort efter snörade av sig rören och drog hem.
Ett annat manfall inträffade då slitvargen Jocke skadade sig på den dåliga isen, och var tvungen att avbryta allt för tidigt.
Krille Karlsson var den enda som överlistade Eken denna match, detta med ett rappt handledsskott. Men Gillhov vann med 5-1 utan några större svårigheter. Ett plus i kanten var dock att Bautin och Krille hade fin kemi.

Anders beklagade sig ljudligt över att hans form inte var lika bra som i söndags och han erbjöd sig att vara domare i stället. Faktum är att spelet so far hade varit väldigt fult och Anders "Hakarn" Johansson bidrog en del till det.

Sista matchen skulle spelas på tid, 2*10. Man bytte även nu sida. Gillhovarna mötte Eken i första och låg länge under med 1-0. Men i den sista minuten så nätade Makan på Eken, något som Eken inte ville skulle ske.
- Jag såg inte vem som nätade, men då jag frågade så fruktade jag svaret. Och visst, det var Makan som nätade... sade Eken.
Andra perioden så tog Gillhov ledningen med 2-1. Då kommer Emil (som bytt lag) och Krille fri mot Eken. Emil passar över till Krille som har öppet mål. Eken gör då vad han själv kallar sin bästa räddning någonsin. En riktig Hasekräddning, då han snurrar runt och räddar med plockarmen. Exempel:
http://www.youtube.com/watch?v=eOoCqGaS5EU (Ironiskt nog så hittar bloggen inget exempel på Hasek, men räddningen är densamma).

- Köp en lott Eken!, skrek en förtvivlad Krille Karlsson kort efter.
- Tur är ett ord som förlorare ger till sina övermän, säger Eken.

Team Gillhov gjorde sedan 3-1 och matchen var över. Och spelet i de två sista matcherna var schysst. Men juryn är inte ense om det berodde på att man hade en domare, eller att Anders inte spelade längre. Vad säger ni?

Avslutningsvis körde man en straffläggning. Jonas, Anders, Martin och Makan var de som ville testa lyckan mot Eken. Första vanns utav Jonas, andra utav Eken som räddade bägge finalstraffarna. Den sista var nog skönast, då det var Makan som la den. Precis som Räven, så lyckades han finta Eken och skaffa sig ett öppet mål. Men precis som mot Räven, så hann Eken få dit sin plockarm och råna Makan. Makan blev så pass tagen att han skakade Ekens hand.
- Borde inte vara något snack om vem som är vems pappa längre, sade Eken och begav sig hemåt.

Ny omgång på söndag. Hoppas på mycket folk då våren sakta men säkert kommer.

Tveksamt om Bautin kan närvara, då han skadade knät i isen i slutet.
- Lite is på detta så är jag nog tillbaks om några dagar, sade Bautin. Han är day-to-day.


Det pratades även om en prisutdelning/fest kring påsk. Ryktena är lösa än så länge men enligt Ekens privata skridskoknytare så blir det av.

/Sten Hård.