Premiär
Sommaren är kort, sjunger Tomas Ledin. Men för hockeytokiga puckälskande lirare är den lite för lång. Åtminstonde uppehållet mellan sista omgången och den första.
Men i fredags var det då dags för det alla hockeysugna NSHL:are har väntat på ända sedan isen försvann för flera månader sedan. Den anrika Klanghallen i Brunflo stod precis som förra säsongen för årets premiär.
Det uppstod dramatik redan innan omgången. 19.00 var isen bokad. 18.25 satt Eken Kometen i sin bil utanför Martin och väntande. 10 minuter senare anländer Martin och Eken är aningen upprörd över att han tog sådan lång tid på sig. Martin, som är kontraktslös just nu, hade hela dagen på sig att hitta sina grejor, men valde att göra det i sena timmen. Det tog inte lång tid förrän Martin sprang upp igen för att leta sin klubba som var spårlöst. Man kom snart fram till att den alltid lika skäggiga Anders måste ha Martins klubba. Men problemet var att han redan var på plats i Brunflo. Eken svor över detta, körde hem, hämtade en extranyckel till Anders. Körde sedan fort till Anders, sprang upp och fann klubban. Nu var det en stressad Eken som satte sig bakom ratten på sin hyresbil (betald av ligan). Raka vägen upp till Lillängerondellen, där Martin lurar iväg Eken åt fel håll. I stället för att vara på väg mot Brunflo är herrarna i väg mot Lungvik och Eken svär så saliven sprutar, klockan närmar sig sju.. Vänder i Lugnvik, hamnar mellan två lastbilar och Eken kokar av ilska och förbannar världen. Väl fri från lastbilarna så pressar Eken fysikens alla lagar och kör fortare än någonsin för att hinna i tid. Eken gled fram som en Komet på vägen och parerade elegant alla vattenplaningar i 160 km. 19.02 når man Klanghallen.
Man kan känna förväntningarna bland grabbarna i omklädningsrummet, där pungsvett blandas med elekricitet och glada miner. En del av lirarna har inte träffats sedan sist och här sitter man nu med nysplipade rör och väntar på klartecken för att få ta de där första, alltid lika speciella skären på nyis efter sommaren.
Alla minns med värme förra säsongen då Eken glömde skridskoskydden på skridskorna och gjorde den minst eleganta entrén i ligans historia, då han vurpade brutalt. Det blev inga missöden denna gång, då Eken och de andra lärt sig från detta. Eken förnekar dock än idag denna händelse.
Räven, Anders, Martin, Henke, Alex, Robban, Linne, Sunken, Eken, Prenker och Englund var alla närvarande i premiären. Ligan hade länge försökt få Skrinnarn att flyga upp, men då man inte kunde komma överens om summan (ligan erbjöd sig att betala resan, Skrinnarn kallade detta ett skambud och avbröt förhandlingarna), så uteblev denna fixstjärna.
Som tur är så dök Eken upp. Detta var inte självklart då han enligt sig själv varit dödligt sjuk i Björninfluensan (snäppet värre än svininfluensan). Ekens försäsongsträning blev lidande utav detta, men han var säker på att vara en avgörande faktor ändå.
- Gör inte så mycket om man tappar ett skär då man redan ligger flera före, sade Eken.
Efter att man snörat upp en mur vid ett av målen (med några hål i) och Eken snikat åt sig en banan av Anders så var premiären äntligen igång! Eken bildade lag med Räven, Anders, Sunken, Henke och Robban. Vid andra sidan stod Muren, Prenker, Englund, Alex, Martin och Linne. Linne som länge var tveksam på medverkan, då han helt enkelt inte trodde han kunde toppa förra premiären, då han dominerade.
Säsongens allra första mål gjordes utav "mannen med blicken", Räven. Efter två fina droppass av Anders och Eken så överlistade Räven muren. Detta jubel dog ut snabbt då Linnes lag tog över matchen och vann enkelt.
Säsongens första vurpa stod Bautin för, tätt följd av Martin. Även dessa stod för säsongens första tackling, då Martin kolliderade med Bautin och tog Martin reste sig inte upp på ett tag.
Säsongens allra första slagsmål stod mellan Eken och Englund, som redan under uppvärmningen hetsat varandra till våld. Men då Eken blev brutalt överfallen av Englund (lättare knuff, Eken fälldes av några klubbor, fick en fläskläpp) så släppte Eken handskarna och hade på en nanosekund dragit tröjan över Englund och matad med njurslag och en spankning eller två. 5 minuter vardera.
Martin blev så inspirerad utav detta, så han hoppade på Henke och fick däng. Här var det riktiga slag mot hjälmen av Henke och Martin blev förbannad. Eken, som den alfa-ledare han är, sade åt herrarna att "coola sina jets i fem minuter och bli vänner".
Man bytte målvakt och körde igång match nummer två. Även denna vanns utav Linnes lag. Att ha två fixstjärnor i samma lag (Eken och Räven) som inte tar något defensivt ansvar blev dödsstöten. Att sedan Alex och Prenker åkte över banan som besatta gjorde livet bara surare för "Rävens Roughnecks". Eken och Räven klagade ljudligt på kämparinsatsen av sitt eget lag inför den tredje och sista matchen.
- De behöver veta, och acceptera sina oglamorösa roller, sade en nochalant Räven.
Man körde 20 minuter, 10 minuter mot varje mål. Att Eken var långt ifrån sin form efter sin livshotande sjukdom syntes hela omgången. Men när the going gets tough, the tough gets going. Captain Clutch, som han även kallas i folkmun klev fram i sista matchen med två baljor, varav en kvittering i slutminuterna. Eken passade även på att skjuta Robban på pungen, och hintade om att hattarna snart kommer att kastas in på isen. Övertid stundade, där lagen slet hårt för att få vinna. Efter en räddnings plus retur av Robban låg bollen fri, och Eken fick vittring.
- Jag såg framför mig hur jag skulle få mitt hattrick, sade Eken efteråt.
Men Alex, en av de bättre denna omgång, tog bollen i grevens stund och Eken kunde bittert se sin chans som matchhjälte stjälas mitt framför näsan på honom. Men vad gjorde det när Henke avgjorde med en elegant och snygg backhand i bortre krysset? Matchen var över och man valde att avsluta det hela med en straffläggning lagen i mellan.
Eken tog första straffen och gjorde en fattigmans-fattigmans-version av Omarks straff, även om han insisterar på att den var identisk med orginalet. Anders satte lagets nästa straff, och då Räven gjorde sin Datsyuk-straff (grymt snygg, ramen in) så var det över, då Linnes lag inte nätade på sina tre första straffar.
Omgångens lirare blir Alex och Prenker, då dessa jobbade frenetiskt över hela banan och var svårslagna.
Omgången var över och premiären får ses som lyckad, då den hade det mesta. När nästa omgång blir vet man inte, då ishallarna är fullbokade. Men det talas om Nälden eller Svenstavik, så förhoppningsvis får bloggen anledning att skriva inom kort.
Sommaren må vara kort, men som tur är för oss hockeyälskare, så är vintern här uppe lång. Hockeyn är tillbaks!
//Sten Hård.
Men i fredags var det då dags för det alla hockeysugna NSHL:are har väntat på ända sedan isen försvann för flera månader sedan. Den anrika Klanghallen i Brunflo stod precis som förra säsongen för årets premiär.
Det uppstod dramatik redan innan omgången. 19.00 var isen bokad. 18.25 satt Eken Kometen i sin bil utanför Martin och väntande. 10 minuter senare anländer Martin och Eken är aningen upprörd över att han tog sådan lång tid på sig. Martin, som är kontraktslös just nu, hade hela dagen på sig att hitta sina grejor, men valde att göra det i sena timmen. Det tog inte lång tid förrän Martin sprang upp igen för att leta sin klubba som var spårlöst. Man kom snart fram till att den alltid lika skäggiga Anders måste ha Martins klubba. Men problemet var att han redan var på plats i Brunflo. Eken svor över detta, körde hem, hämtade en extranyckel till Anders. Körde sedan fort till Anders, sprang upp och fann klubban. Nu var det en stressad Eken som satte sig bakom ratten på sin hyresbil (betald av ligan). Raka vägen upp till Lillängerondellen, där Martin lurar iväg Eken åt fel håll. I stället för att vara på väg mot Brunflo är herrarna i väg mot Lungvik och Eken svär så saliven sprutar, klockan närmar sig sju.. Vänder i Lugnvik, hamnar mellan två lastbilar och Eken kokar av ilska och förbannar världen. Väl fri från lastbilarna så pressar Eken fysikens alla lagar och kör fortare än någonsin för att hinna i tid. Eken gled fram som en Komet på vägen och parerade elegant alla vattenplaningar i 160 km. 19.02 når man Klanghallen.
Man kan känna förväntningarna bland grabbarna i omklädningsrummet, där pungsvett blandas med elekricitet och glada miner. En del av lirarna har inte träffats sedan sist och här sitter man nu med nysplipade rör och väntar på klartecken för att få ta de där första, alltid lika speciella skären på nyis efter sommaren.
Alla minns med värme förra säsongen då Eken glömde skridskoskydden på skridskorna och gjorde den minst eleganta entrén i ligans historia, då han vurpade brutalt. Det blev inga missöden denna gång, då Eken och de andra lärt sig från detta. Eken förnekar dock än idag denna händelse.
Räven, Anders, Martin, Henke, Alex, Robban, Linne, Sunken, Eken, Prenker och Englund var alla närvarande i premiären. Ligan hade länge försökt få Skrinnarn att flyga upp, men då man inte kunde komma överens om summan (ligan erbjöd sig att betala resan, Skrinnarn kallade detta ett skambud och avbröt förhandlingarna), så uteblev denna fixstjärna.
Som tur är så dök Eken upp. Detta var inte självklart då han enligt sig själv varit dödligt sjuk i Björninfluensan (snäppet värre än svininfluensan). Ekens försäsongsträning blev lidande utav detta, men han var säker på att vara en avgörande faktor ändå.
- Gör inte så mycket om man tappar ett skär då man redan ligger flera före, sade Eken.
Efter att man snörat upp en mur vid ett av målen (med några hål i) och Eken snikat åt sig en banan av Anders så var premiären äntligen igång! Eken bildade lag med Räven, Anders, Sunken, Henke och Robban. Vid andra sidan stod Muren, Prenker, Englund, Alex, Martin och Linne. Linne som länge var tveksam på medverkan, då han helt enkelt inte trodde han kunde toppa förra premiären, då han dominerade.
Säsongens allra första mål gjordes utav "mannen med blicken", Räven. Efter två fina droppass av Anders och Eken så överlistade Räven muren. Detta jubel dog ut snabbt då Linnes lag tog över matchen och vann enkelt.
Säsongens första vurpa stod Bautin för, tätt följd av Martin. Även dessa stod för säsongens första tackling, då Martin kolliderade med Bautin och tog Martin reste sig inte upp på ett tag.
Säsongens allra första slagsmål stod mellan Eken och Englund, som redan under uppvärmningen hetsat varandra till våld. Men då Eken blev brutalt överfallen av Englund (lättare knuff, Eken fälldes av några klubbor, fick en fläskläpp) så släppte Eken handskarna och hade på en nanosekund dragit tröjan över Englund och matad med njurslag och en spankning eller två. 5 minuter vardera.
Martin blev så inspirerad utav detta, så han hoppade på Henke och fick däng. Här var det riktiga slag mot hjälmen av Henke och Martin blev förbannad. Eken, som den alfa-ledare han är, sade åt herrarna att "coola sina jets i fem minuter och bli vänner".
Man bytte målvakt och körde igång match nummer två. Även denna vanns utav Linnes lag. Att ha två fixstjärnor i samma lag (Eken och Räven) som inte tar något defensivt ansvar blev dödsstöten. Att sedan Alex och Prenker åkte över banan som besatta gjorde livet bara surare för "Rävens Roughnecks". Eken och Räven klagade ljudligt på kämparinsatsen av sitt eget lag inför den tredje och sista matchen.
- De behöver veta, och acceptera sina oglamorösa roller, sade en nochalant Räven.
Man körde 20 minuter, 10 minuter mot varje mål. Att Eken var långt ifrån sin form efter sin livshotande sjukdom syntes hela omgången. Men när the going gets tough, the tough gets going. Captain Clutch, som han även kallas i folkmun klev fram i sista matchen med två baljor, varav en kvittering i slutminuterna. Eken passade även på att skjuta Robban på pungen, och hintade om att hattarna snart kommer att kastas in på isen. Övertid stundade, där lagen slet hårt för att få vinna. Efter en räddnings plus retur av Robban låg bollen fri, och Eken fick vittring.
- Jag såg framför mig hur jag skulle få mitt hattrick, sade Eken efteråt.
Men Alex, en av de bättre denna omgång, tog bollen i grevens stund och Eken kunde bittert se sin chans som matchhjälte stjälas mitt framför näsan på honom. Men vad gjorde det när Henke avgjorde med en elegant och snygg backhand i bortre krysset? Matchen var över och man valde att avsluta det hela med en straffläggning lagen i mellan.
Eken tog första straffen och gjorde en fattigmans-fattigmans-version av Omarks straff, även om han insisterar på att den var identisk med orginalet. Anders satte lagets nästa straff, och då Räven gjorde sin Datsyuk-straff (grymt snygg, ramen in) så var det över, då Linnes lag inte nätade på sina tre första straffar.
Omgångens lirare blir Alex och Prenker, då dessa jobbade frenetiskt över hela banan och var svårslagna.
Omgången var över och premiären får ses som lyckad, då den hade det mesta. När nästa omgång blir vet man inte, då ishallarna är fullbokade. Men det talas om Nälden eller Svenstavik, så förhoppningsvis får bloggen anledning att skriva inom kort.
Sommaren må vara kort, men som tur är för oss hockeyälskare, så är vintern här uppe lång. Hockeyn är tillbaks!
//Sten Hård.
