nshl

För att kunna delge er denna anekdot med absolut sanning måste jag ta er med på en resa bakåt i tiden för att skänka er en inblick i vad som egentligen hände den dag då isen sprack. Såhär lyder anekdoten:

Med sina 122 kg muskler var Thomas "Falken" Falkelind en av de mest skräckingivande, hotfulla backar som NSHL skådat sedan Salmings tid. Thomas började sin bana på åkrarna bakom godset ute på "bettersia" där han från tidig ålder hjälpte till med aveln inom faderns tjuruppfödning. Bära och kånka livsmedel till dessa bestar är som ni förstår ingen liten arbetsbörda och när jag skriver bestar så menar jag det. Tjurarna vägde fullvuxna upp mot 400 kg och det krävdes en redig karl för att tillrättavisa sådana kreatur. Med åren växte Falken och blev lite av en nutidens Hulk Hoogan, ett kraftpaket utåt men snäll som en mus inåt. Det sägs att man genom den tidiga morgondimman som omgav godset på hösten kunde se en jätte röra sig fram och tillbaka över åkern och många hävdade att tjurarna stod inne i ladugården medan Thomas själv drog tunga lass fram och tillbaka för att bli större och starkare. Tack vare en kanadensisk talangscout som var ute på "exotisk semester" för att plocka hjortron äntrade en dag Thomas Falkelind ligan. Många hävdade att nu var det slut med Skrinnarns psykologiska övertag och att musklerna skulle tala. Skrinnarn själv satte inte mycket hopp till nykomlingen utan ansåg sig kunna skrinna förbi denne utan större problem. Så blev även fallet till en början innan Eken Kometen klev in i handlingen.

Eken som själv åkt på lädret i många år men via världsmästaren i konståkning fått pointers om hur han skulle åka nu gled längs isen som en prinsessa såg direkt vad som måste göras för att stoppa Skrinnarns dominans. Eken tog sig an Thomas och gav honom specialträning långt in på nätterna när frosten bet som hårdast bara för att se denne jätte utvecklas till en hyfsad skridskoåkare. Därefter blev Thomas känd som den storback han var menad att bli enligt många. Han dominerade det fysiska spelet och Skrinnarn blev mindre dominant på isen tack vare den ihärdiga punktmarkeringen utav Thomas. Skrinnarn försökte med fultrix med lyckades föga och fick nöja sig med att vara nummer två efter Falken. Men ni som tror att ättlingen i rakt nedstigande led från Carl-Ulf Iwar Karlson skulle nöja sig med det, ja ni kan tänka om.

Skrinnarn begav sig till Alperna för höghöjdsträning och återkom med en pondus av sällan skådat slag och det är härifrån som bakgrundshistorien tar slut och anekdoten sin egentliga början.

Det var dags för omgång 13 säsong 5 i den anrika ligan och humöret var på topp. Isen var nyspolad och termometern visade på sju minusgrader när de första skären på Odenvallens rink ljöd genom kvällsmörkret. Matcherna voro täta denna afton och alla trodde på straffläggning när Falken behandlar bollen på egen blålinje men anar inte vad som komma skall innan det är försent. Från sidan kommer Skrinnarn, i en hastighet som klockats av N'anders farbror Ante till 77km/h,  farande och sätter axel mot axel till Falken. Ingen varken spelare, funktionär eller publik tror sina ögon. Absolut ingen har gett sig på denna avelstjur från bettersia förut. Än färre hade någonsin trott eller förutsett det som skedde. Med ett läte som mest liknade ett långt utdraget brööl faller Falken i tillsynes slow-motion mot den välspolade mattan av is nedanför. Åskådare vittnar om att de hörde Eken skrika "NOOOOOooo" när han såg sitt skötebarn falla. Kraften från nedslaget gav utslag hos den seismografiska enheten i Stockholm och ett skalv på 5.5 i richter-skalan uppmättes. Isen sprack så till den milda grad att glaciärisens utbrytningar från istiden var den mest korrekta jämnförelsen att ge i modern historia. Sjukvårdare på plats var snabbt framme och påkallade ambulans varpå Falken forslades till sjukhuset i ilfart. Alla fruktade det värsta; att Skrinnarn skulle återta sin plats som den odiskutera fixstjärnan nummer ett. Eken snörade av sig skridskorna och lämnade Odenvallen innan kaoset som rådde styrts upp, av Skrinnarn såklart.

Två månader senare skrevs Falken ut från sjukhuset och var åter på isen ett fåtal omgångar, dock en skugga av sitt forna jag. Efter säsongen lämnade han NSHL utan ett ord och kom aldrig mer tillbaka. Vissa säger Ryssland, andra Tjeckoslovakien men ingen kan säkert säga vart jätten från bettersia tog vägen. Enligt utsago sitter han och i en stuga långt bort från civilisationen med sina två tjurar och funderar om och om igen, vad var det som hände?

NSHL's styrelse gick samman för att utvärdera händelsen men kom mest fram till att tacklingen var juste och inga straff kunde delas ut. Eken däremot försökte med allehanda medel att stoppa Skrinnarn och ett speciellt fall anbelangar Mattias Andersson, ytterligare en tuffing, och fula knätacklingar.

Men det mina vänner är en annan historia.

Tills dess, lev väl och dofta liljor kring humlegårdens oas.

Eder skribent, Carl Karlsson