nshl

Ligan har länge marknadsfört denna omgång som "The return of the kings" och har då syftat på Bergarn och Skrinnarn, två exil-fixstjärnor som återvänt för att fira jul med nära och kära. Eken själv har gjort sitt bästa för att tona ner deras betydelse för ligan och sagt att "de inte är de spelare de en gång var".

Hela dagen hade det vräkt ner snö och det upphörde aldrig att snöa, vilket förstås skulle ställa till problem för de mer finkänsliga lirarna. Eken, Bergarn och Röke satt hemma hos Eken och var medvetet sen, allt för att slippa skotta planen. Rutin, med andra ord.

I skuggan av Skrinnarn och Bergarns deltagande stod Björn Persson och Emil Lejonklou. Två gamla NSHL-hjältar, varav den ena, Emil, numera härjar i Växsjö i hopp om kontrakt för deras allsvenska lag, Växsjö Vikings. Christian, fader till Ekens två systersoner, snörade även på sig rören för att deltaga på första gången på ett par år. Här snackar vi en powerforward man inte vill hamna i bråk med.

- Inte för att jag är rädd för honom, mer för respekt inom släkten, sade Eken övertygande.


Totalt 18 spelare anlände, varav ett par var okända för ligan. Dock hade man bara en målvakt då Basse sades finnas i en hotellrum i Sundsvall, grovt berusad. Ligan överväger att bötfälla målvakten för detta övertramp, men har problem att få tag på en extra målvakt, så han kan helt sonika komma undan med sitt rockstar-beteende.

Efter att banan plogats med målen så körde man i gång. Bergarn och Skrinnarn bildade lag med bland andra Krille Karlsson, det var upplagt för uppvisning. På andra sidan ställdes Eken tillsammans med Emil och Björn. Redan i tidigt skede stod det klart att snön och högmod skulle stå i vägen för Bergarn. I ett två mot en, där Skrinnarn serverade Bergarn som i princip bara behövde få upp bollen för att göra mål, så valde han att passa i stället. Bollen stannade i snön och Eken skrockade åt högmodet.
Men det var nog enda skrattet Eken bjöd på, då det var tydligt att snön ställde till det extra mycket för spelarn som de säger har kroppen av en smed, men handlederna av en kirurg. Vi fick se prov på bägge exemplen, då Eken blev tacklad snett bakifrån, men han som tacklade fick kliva av isen i smärtor medan Eken fortsatte som inget hade hänt. Men hans finkänsliga handleder hade problem i snön, även om man fick se hans obestridda skills då och då. Men ett mål på tre matcher är icke godtjänt och Eken var frustrerad, vilket inte minst syntes då Eken fintade sista backen och kom fri, men snön stoppade bollen och friläget försvann. Här lackade Eken ur i ett sällsynt ögonblick och verkade hata livet efter detta.

- Som princip ska jag aldrig mer spela under sådana här förhållanden, som fixstjärna har man en skyldighet att ställa vissa krav. Jag menar, om Paul MacCartney skulle vilja ha bort snö från sin scen, så skulle han få det. Vad är skillnanden? muttrade Eken.


Även om Johannes slarvade i sina avslut så dominerade han över banan, med sin förmåga att skydda boll och åka rör. Men han har nog, som de allra flesta, lite mer och ge under bättre förhållanden.

Och Skrinnarn må ha sett lite ringrostig ut, även om bloggen tror att snön ställde till det mer än han vill erkänna. Prov på vinnarskalle visade han då han "betalade priset" framför mål. I ett grötigt moment framför Robban, som räddade både fem och sex skott av Skrinnarn innan han fick in den, kom Eken fram och hangemang utbröt mellan de två fixstjärnorna. Som regel ger man sig aldrig på en fixstjärna i NSHL, men när två stycken möts, då gäller icke lagen längre. Eken fick ner Skrinnarn som en markering både till honom och sitt egna lag, att man inte får stå och veva så där framför målet obestraffat. Skrinnarn reste sig dock upp som målskytt, och hans lag vann första matchen med ganska klara siffror.

Robert betalar fortfarande priset för att han avslöjat sin axelskada offentligt. Tidigt in i matchen blev det en kollision och hans axel skadades. Hur allvarligt det är avslöjade han inte, men han bet ihop och avslutade omgången i alla fall.

Efter första matchen powerplogade man planen med målen, men då man var klar var det nästan lika ogjort, snön vräkte verkligen ner.

Match nummer två och även den sista matchen såg likadan ut som den första. Team Skrinnarns lag var bättre, passade bättre och åkte mer rör... Ekens lag levde mest på kontringar men föll ofta på felpassningar och ofokus. Att Skrinnarns lag vann alla tre matcher var rättvist, även om Ekens lag kämpade på bra.

Skrinnarn själv var inte nöjd med utvecklingen av ligan.

- Nej trodde ligan skulle hålla högre klass. I och för sig föga förvånande att jag kan gå in ringrostig och matchotränad och ändå tillhöra toppen här, men nej, hade förväntat mig lite mera.

Anders kom till spel med en rånarluva över skallen, och använde den under match trots att Robert noga betonat att man får frostskador på mun av sådant.

- Har du inte gjort lumpen? frågade Röke smått förtvivlat.

Ändå valde Anders att spela med den, och man spekulerar nu i att hatet från fansen över hans Kanada-tröja är så pass stort så han inte vågar visa ansiktet längre. Vi försökte få en kommentar från Anders men hans mun var frostskadad.


Svårt att få fram en omgångens lirare då det överlag var rätt så slarvigt spel med tanke på snön, men Krille Karlsson höll hög standard ändå.

Det ryktades om omgång på tisdag, men då detta skrivs (tisdagmorgon) är den -30 grader ute så det lär blir inställt då ligans spelarförsäkring inte täcker frostskador eller amputationer.

Kul att se så många nya ansikten, även att Gillhovs-Emil äntligen gjorde säsongsdebut. Ligan behöver så många spelare de kan för att fortsätta vara i toppen. Och man får hoppas vädergudarna är barmhärtig mot Jämtland nu i mellandagarna, så man får se fixstjärnorna spela under rättvisa förhållanden!

Fotnot: Skrinnarn och Bergarn vägrade ställa upp på foton, utan beslag tog både kameror och mobiler från unga fans och förklarade att foton finns och beställa på deras fansidor.

/Sten Hård.