nshl

Bloggen kom över en artikel där Räven talar lite om nya(?) fixstjärnan Jonas. Bloggen tyckte detta var intressant nog att kopiera och delge här.

***
"Denna Jonas skulle kunna bli en morgondagens fixtsjärna, en teknisk och snabb spelare men som även tar defensivt ansvar, vilket är sällsynt bland fixstjärnor, detta borde väl garantera en status i klass med Eken och Räven denna säsong?

- Typiskt rookie misstag att jobba hem, säger Räven. Han bryr sig fortfarande för mycket om hur det går för laget. Men han kommer lära sig med tiden.

Räven som en gång i tiden själv varit hårt arbetande slitvarg, syntes på dom senaste 3 matcherna bakfull fiskande vid offensiv förlängd mållinje, och avslutar:

-Jag har betalt för att vara inblandad i målen som görs, och ha så lite som möjligt att göra med målen som släpps in. Räven vänder nonchalant på klacken och mumlar samtidigt nåt om att hans lag på den gamla goda tiden hette Rävens Roughnecks men nu lag Jonas, märkbart avundsjuk.


Kapitlet om den lovande, fattige, osjälviske allroud spelaren vars liv tog en brask vändning väl inne i strålkastarljuset är en annan historia."
***

/Utdraget hämtat från Rävens senaste inlägg i kommentatorspåren.

Gillhovarna hade ju som bekant lovat att spela både hockey och fotboll nu på söndagar, som eldsjälen Anders gjort hela säsongen. En viss skeptis infann sig hos de spelarna som kom först till isen, skottade planen, och såg sig om efter dessa herrar. Blott femspelare, Robban, Eken, Anders, Martin och Bautin var med från början tillsammans med fyra knattar. Då man körde en uppvärmningsmatch så började dock resten utav spelarna, inklusive Gillhovarna, droppa in. Uppvärmingsmatchen tog slut då Martin interference-tacklade Eken i ryggen så stjärnan for i backen. Ligan tog detta så pass allvarligt att man avbröt matchen, satte Martin i båset och höll en lång predikan om att Eken är "untouchable".

Räven hade hakat ny sticka, samt slipat rören. Han såg väldigt taggad ut efter urladdningen sist då han slog sönder sin sticka, som dock behövde avlivas.


Eken beundrade, men fördömde även Robbans val att ställa sig i mål utan att vara 100% från sjukdomen.
- Karriärs-självmord om han inte är 100% och möter mig, sade Eken ödmjukt.

När resten av spelarna dök upp, var man 13 lirare och man utökade omgången till två mål. En bänk, ett par minidäck och ett bildäck som plock fick vara Robbans rival på andra sidan isen.

Förra NSHL-artikeln handlade ju om före detta spelare som inte spelar i ligan längre. En av dessa, Sebastian Thofeldt, hörde från sin agent att "någon blogg" nämnt honom. Han kollade upp läget, bekräftade för Eken att han var sötaste killen i mellanstadiet, men att han bodde i Östersund och tänkte närvara på söndag. Dock uteblev Sebastian, men vi hoppas se honom framöver.

Englund hade krypit fram ur sin nya grotta. Den senaste tiden har han varit upptagen med att flytta till sin nya större lägenhet. Efter han skrivit på ett lukurativt sponsoravtal med Barnens Hus så förstår man hans utsvängningar.

Linne är fortfarande spårlös.

Klubborna kastades och lagen valdes. Eken bildade lag med Jocke, Englund, Anders och två knattar. På andra sidan stod Jonas, Erik, Martin, Henke, Räven och Bautin.

Första matchen blev en enkel seger för Team Jonas. Hans lag var bättre och trots att Eken nätade två gånger för sitt lag, så räckte det ej. 5-2. Det fanns visst brist i kommunikationen i team Eken, så han valde att sparka de två knattarna, och värva Bautin för ett draft val från team Jonas i stället.
- Rutin, var Ekens motivering.

Nästa match var inte bättre än den första sett ur Ekens lags perspektiv. Man fick livnära sig på kontringar och forechecking. Jocke forecheckade som ett djur och gav Eken gott om chanser och yta. Tyvärr stod en het Robban i vägen, men Eken var lyrisk i sin beröm efteråt:
- Jag har länge sökt en rejäl grinder som kan ge mig yta att spela mitt spel. Och någon bättre grinder än Jocke har jag aldrig spelat med! Vilket jobb han gör i offensiv zon.

Stora ord från Eken till kocken från Kalles Kök. En del tror att detta är ett försök från Ekens sida att mygla åt sig lite gratis luncher från Jocke, men Eken hävdar bestämt att det kanske inte är så. 

Dock räckte inte denna forechecking till seger då Jonas ledde sitt lag till ännu en seger. Ligan har ju desperat sökt fler fixstjärnor till ligan efter att Skrinnarn och Bergarn begav sig. Och man tror sig nu ha funnit en jämnsides Eken och Räven. Jonas har ett fagert utseende, men än viktigare så spelar han som en all star.
- Nu ska vi inte dra några förhastade slutsatser här, säger Eken, tydligt hotad och osäker.

Precis som sist så avslutade man kvällen med två matcher till tre. Första matchen vanns med 3-2 av team Jonas, och den andra vanns med 3-1. Alla fyra segrar till team Jonas, men de var välförtjänta. De åkte mer, orkade mer och avgjorde till sist.

Bildäcket gjorde en grym plock på Eken. En dragskott från höger, rakt in i däcket. Bollen snurrade flera varv inne i däcket innan den damp ner på isen. Räven skrek "blockerad", och Eken kunde bara skaka på huvudet.
Hur gick det för Robban mot Eken då? Ett insläppt mål, om man räknar bort uppvärmingsmatchen (det gör vi). Robben lyckades göra ett par vassa plockar på Eken. Eken fick nöja sig med sitt mål och det faktum att han skadesköt Robben på insidan av låret.

Jonas togs väldigt hårt, det var hakningar till höger och vänster och han planerar nu att fixa en domare till ligan, muta honom, och ge igen. Visst ska man åka ut för regelbrott, men vem sätter sig villigt i båset i slutet av matchen, när viljan att vinna överskrider sportsmanship? Tyvärr få.

Det pratas nu om att börja fota lite på omgångarna, fotot sist fick god kritik. Och vilka var då spelarna och vart hade fotot tagits?
Från vänster hade vi Robin Wahlund, Anders, Björn, Linne, Eken, Tobias Johansson, Räven samt Skrinnarn i fronten. Kortet togs på Odenvallen, och det var lagfotot från den berömda matchen mot Rödön. Denna historia fick i arkiven, och kanske tas den fram i framtiden...

/Sten Håård.

Då aktiviteten (och läsarantalet) sjunker i bloggen så presenteras här en artikel om de allra flesta spelare som lirat i NSHL och sedan försvunnit. Detta bör höja aktiviteten och ge nytt liv i luckan.

Daniel "Mr Magic" Edlund
En lirare med några av de lenaste handlederna någonsin. Sägs ha kunnat finta folk i en telefonkiosk. Var den spelarn som blev attackerad av Skrinnarn med en klubbspets i ögat, och likt Bryan Berard (lovande talang som också blev ögonskadad), så återhämtade han sig aldrig. Försökte sig istället på en fotbollskarriär innan kroppen sade ifrån helt. Ryktas nu träna stenhårt inför en come back.

Markus "Zillen" Silva
Ingen annan är så pass lik Jim i American Pie än Sillen. Då pratar vi bara om utseendet. För några pinsamheter visade inte Sillen upp på planen. Tillhör tyvärr en av dom som brinner lite mer för fotboll (som hockeyspelare värmer upp med) än hockeyn. Drog för några år sedan till Malta för att satsa på karriär som fotmodell, och har sedan dess flyttat runt kring diverse u-länder. Lovade en come back i julas, men han dök aldrig upp.

Tommy Wahlund
En av de tre bröderna Wahlund som var med när ligan startades upp. Talang både i mål och som utespelare. Är lite av ligans tomte då han generöst skänkte nuvarande målvaktsutrustning till en liga med finansiella svårigheter. Detta glöms ej bort! Ligan har länge försökt få tillbaka Tommy till ligan, men enligt rykten huserar han nu i Stockholm där han övar upp sin hockeytalang samtidigt som han minglar med öfverklassen. Har enligt rykten odlat en fin bodega och kombinerar det med en sylvass hockeyfrilla.

Patrik "Guldhandsken" Sundqvist
En spelare med en mystik kring sig och alla har hört olika historier om hur han dök upp. Mest trovärdig är dock den med att Skrinnarn letade bollar i skogen, och hittade en hel hög som Guldhandsken hade samlat på sig, likt ekorrar gör med ekollon. Han var med några omgångar, och spelade enligt myten alltid med ett leende på läpparna, och slog finfina mackor.

Emil Leijonklou
En av de gamla gardet. Och då talar vi inte om ålder. Han var med när ingen av spelarna kunde torka sig själva när man spelade bandy på tavelbäcken. Var vild när han förlorade bollen, men temperamentet lugnade ner sig och hans spel höjdes. Kunde slå open ice-passningar på läppen. Dock valde han att göra lumpen, och sedan dess vet ingen riktigt vart han tagit vägen. En del säger att han är högt uppsatt inom Jehovas Vittnen, och försöker ta över världen. Men ingen vet.

Igor Skendreja
Var med på den tiden man spelade vid tavelbäcken. Igor var en av få spelare som valde att satsa på vanlig hockey istället för NSHL, och försvann därför ur ligans spot light. Men under en blöt kväll på krogen, så träffade han Eken och uttryckte en önskan att vara med och spela igen. Inbjudan har skickats, men Igor har uteblivit.

Mattias Törnqvist
En lirare som kunde blixtra till de få gånger han var med. Men hans gangsta-blod drev honom snabbt till basketens hårda värld, och enligt rykten blev han skjuten i knäskålarna efter en match gick snett. Detta drev honom i sin tur till att gangsta-rappa om sina problem under namnet Two Shirts.

Ulf Karlsson
Skrinnarns fader. Har Mark Messier som förebild och man ser tydligt att Ulf har skolat Skrinnarn inom hockeyns ädla konster. En riktig veteran, spelar med vishet och precision. Har tyvärr inte varit med på ett tag, håller enligt rykten på med att skola sin fjärde son samtidigt som han påtar med sin veteranbil.

Mattias Hallin
Då Skrinnarn stod på toppen av sin karriär (innan stora innebandypengar i Tyskland fick honom att supa ner sig och förstöra sin karriär) så försökte man skola in så kallade enforcers i ligan, som skulle stoppa Skrinnarn med våld. Hallin var en sådan, och spelade med hjärta den korta tiden han var här. Dock fanns det ingen plats för enforcers i det nya NSHL, så Hallin fick söka sig söderut för en ny karriär som korpbowlare.

Robin Wahlund
Yngsta av de tre bröderna Wahlund. Lirade ofta spelfördelande back, men led utav det många yngre spelare gör innan de tuktas, att inte vilja passa bollen. Robin var spelskicklig, men i en liga fylld av fixstjärnor, så fick han se sig om efter en ny liga då han helt enkelt "höll i för mycket boll", som Skrinnarn förklarade det.

Thomas Falkelind
I lågstadiet kallades Thomas för Plastis. Detta för att han var den enda som spelade med plastbandy-klubba. Dock gjorde han det med sådan uppoffring och hjärta att man kallade honom snart för ligans Börje Salming. Och han var stor. Alldeles för stor för NSHL skulle det visa sig, då giriga scouter slet honom från en trygg miljö, och skeppade ut honom till Staterna för att få fram en amerikansk fotbollsspelare av rang. Numera härjar Falken enligt myten vid en bonngård utanför Karlstad. Och rätt vad det är så läser man en notis om honom i tidningen. Dock syns han inte till i ligan längre, vilket placerar honom i denna artikel.

Mikael Hollsten
Vinnarskalle som tränar med extremt mycket hjärta. Gjorde snedsteget att satsa på basket istället för hockeyn i NSHL. Visserligen var han inte med så pass mycket i NSHL, men talangscouter talade om att både han och hans bror (som valde fotboll) kunde blivit otroligt vassa med rätta lagspelare (läs Eken). Dock tog karriären inom basket slut och nu packar han sina väskor ner till Stockholm, för att ge sig in i modevärldens galna värld.

Ola Stjernen
Halvnorsken som skänkte ligan sin allra första målvaktsutrustning. Var med i de tidiga åren i ligan, innan han följde sin dröm som bärgare i de norska bergen. Rätt vad det är så stöter Eken ihop med denna herre (som enligt rykten är en player) och frågar alltid samma fråga: Ola, hur gåre med hockeyn? Alltid samma svar, "Jag lirar inte längre".

Hans Wahlund
Den äldste utav de tre. Var bara med en säsong, innan han fick för sig att odla helskägg, och bege sig till Kosvo. Vad han gör där finns ingen som vet, men legenden säger att han säljer smällare för överpriser.

Sebastian Thofelt
Det var så pass länge sedan han var med, att bloggen har svårt att minnas något över huvud taget. Men han tillhörde det beryktade Odenskogsgänget, men spelade väldigt sällan efter de tidiga åren. Blev enligt rykten utsedd till 4:bs sötaste kille i mellanstadiet, och lät det gå över hans huvud till den milda grad att han slutade i nån rännsten i Stockholm.

Nilsson
Förnamn okänt. Men kom i samma veva som Hallin och försökte slå sig in i ligan. En skön kille, som dock nappade på ett kontrakt kring Stockholmstrakten, och försvann för evigt från ligan.

Sebastian Carlsson
Han kom in som ung rookie i ligan, och ställde sig mellan stolparna. Var en målvakt som lirade utan skridskor, men vägde upp detta med en vass plock. Men ju äldre han blev, desto mer lockade drogerna, sexet och rock&rollen i träslöjdens härliga värld. Högg enligt rykten av sig sin plockhand då han arbetade full, men detta får tas med en nypa salt.

Mattias Andersson
En av Ekens enforcers, speciellt tränad för att sänka fixstjärnor. Men då Skrinnarn själv sänkte Andersson, så tog en epok (för enforcers) och en karriär (för Andersson) slut.

Matti Junkka
Den betryktade björnjägaren från fjärran. Slet på sig ett par rör och spelade med hjärta och själ. Men som för så många andra lockade andra sporter och Junka blev icke långvarig som hockeyproffs. Arbetar nu med att klubba sälar i Karlstad.

David Parker
Den långe och duglige herren kom alltid tillsammans med Basse och Krille Karlsson. Hade en talang då han i många år spelat squasch, men en vacker dag var han försvunnen. Ingen vet vart han är nu men rykten säger att han åt sig fet, gifte sig fattig och söp sig sjuk.

Robert Karlsson
Lever fortfarande högt på utmärkelsen "årets mål" han fick för några säsonger sedan. Efter detta har han dragits med lika många fot/skridskoproblem som Foppa. Valde efter allt hopp var ute att åka till Japan i ett års specialterapi, där jin- och jang-energier flödar genom fötterna, så han förhoppningsvis kan återvända till ligan.

Jimmy Larsson
Bartendern som först bjöds in i ligan i hopp om lite gratis sprit till vissa fixstjärnor, visade sig kunna vakta buren. Dock var han segare än segaste sirapen på att bli klar och detta fick ligan att tillsist bryta kontraktet med honom. Man har dock försökt få tillbaka honom, men han är nu en lyckad telefonförsäljare och vill inte släppa sitt jobb.

Tobias Johansson
En gång i tiden fanns det två skäggmunkar i ligan. De ene var dock inte lika hemma på isen, utan ryktades bara vara Skrinnarns enforcer, som skulle slå ut Ekens tänder. Men Eken stod upp emot detta och jagade bort Tobbe från ligan. Tobbe drog sig norrut, där han numera förbereder sig för zombieapokalypsen, som både han och Eken är övertygad kommer.

Så, om Bloggen har glömt någon, skriv det i kommentatorspåren så tas detta i betänkande. Avslutningsvis publicerar vi bloggens första bild någonsin. Det är en gammal bild, kan någon gissa vart ifrån, och vilka lirare som syns på bilden?

För de Gillhovsspelarna som så många gånger prioriterat fotboll framför hockey, blev samvetets gnagade alldeles för outhärdligt. På deras initiativ styrdes en extra omgång upp. Men överraskningarna tog inte slut där. Robban, som hitills varit ligans järnman (inte missat en enda omgång denna säsong), var svårt sjuk och kunde icke deltaga. Det framgick även att han spelade smått sjuk senast, vilket är manligt. Nå väl, en omgång utan målvakt håller icke, så Eken tog på sig målvaktsutrustningen för första gången på två säsonger.

- Ränderna går aldrig ur en tiger, sade han till de nyfikna fansen.

Faktum är att Eken, svårt nog som det kan vara att tro, ej skolades som utespelare. Nej i hela låg- och mellanstadiet var Eken burväktare då man spelade bandy på skolgården, med en sliten bilbolagetkepa som plock. Lite intressant är att under lågstadiet, så var den andra burväktaren (även han med en sliten bilbolagetkeps som plock) ingen annan än Robin Backman. Men det skulle ta många år innan han var tillbaks mellan stolparna.

Eken fortsatte dock att vakta buren under de flesta omgångar då ligan var ung, och även den första tiden då ligan blev proffsig. Sedan, för ca två säsonger sedan, lämnade han över spaden till Robban, med motiveringen "man gör ju inga mål".
Men igår var det alltså dags igen.

Vilt panik utbröt bland spelarna då den enda bandybollen spårlöst försvann. Man började hejvilt anklaga varandra och slagsmål var inte långt borta innan en civil dök upp med bollen. Han hade råkat fått med sig den och han kom undan med ett varningens finger från Eken.

Klubborna kastades och Anders bildade lag med Henke, Jonas och Bautin och Eken i mål. På andra sidan stod Park Bänken, Martin, Erik, Emil och en herre bloggen ej vet namnet på. Men på grund av hans utseende så kallar vi honom Sidney Crosby. 

Första matchen blev (som dom säger borta i America) en kakpromenad. Team Anders vann enkelt med 5-0 och Jonas imponerade då han flög fram över isen, som värsta Paul Coffey. Eken var, förutom ett friläge från Emil och ett rappt skott från Martin, otestad och fick hålla nollan. Han utlovade att inga mål skulle göras på honom denna omgång.

I match nummer två blev det genast jämnare då lagen bytte sida. Matchbilden var den samma till en början. Jonas flög fram över isen. Men Eken stoppade honom och Team Martin kunde istället ta ledningen. Ekens nolla sprack till sist, då Anders uppmärksamt nog noterat att Eken var skymd av Martin. Då Eken ställde sig ur position lade Anders ett lågt och löst skott som rullade förbi Eken och in i mål. Det blev även ett mål utav Jonas. Då ett skott missat mål och hamnat i burgaveln, så var allt lugnt då ingen i team Anders forecheckade. Men helt plötsligt studsade bollen in framför mål och Jonas kunde lägga in den bakom en målvakt som inte alls var med. Det var Martin som hade slagit med klubban på nätet för att få fram bollen. Istället studsade den framför mål och gav Jonas sitt lättaste mål för kvällen. Men detta räckte ej då Team Martin vann med 5-2 efter att Martin själv satt sista.

- Jag skyller allt på backarna, sade Eken om sin uteblivna nolla.

Nu började spelarna bli trött, så man bestämde sig för två matcher till tre. Straffläggning vid 1-1 i matcher.

Henke var och högg lite på Eken ett par gånger. Första gången gav Eken igen genom att slå på hans knä. Men den varningen räckte ej. Nästa gång så släppte Eken handskarna, men Henke flydde. Eken sade åt sina medspelare att "ta hand om ohyran nästa gång". Ohyran blev ingen annan än Jonas, som snabbt åkte i isen då han högg på plocken då Eken blockerat. Eken blev så pass rörd utav detta att han var tvungen att ta en time out för att fälla en tår.

Första av de två sista matcherna vanns utav team Martin, då Eken släppt in ett enkelt skott, oskymd, från distans, längs isen.

- Jag var skymd, förklarar Eken.

Revanshlusta för Eken som höjde sig i sista matchen mot Team Anders. Men Henke gjorde ett mål ingen målvakt kan ta. En perfekt pass/skott för styrning i slottet, så ändrar Henke både rikting, höjd och gud vet vad. Eken var chanslös och tog snabbt av sig hatten för detta konstmål. Sista matchen blev en jämn affär och vid ställning 2-2 var det ytterst nära att Bautin avgjorde med ett direktslagga i slottet. Eken, ovetandes om att Bautin ens var där, sträckte ut sitt ben och räddade den med tån. Men det var till sist Eken som fick kapitulera då han ännu en gång släppte in ett långt, låg och ofarligt slagga.

- Helt hundra på att den styrdes, förklarade Eken.

Men nu blev det straffar. Med en bitter smak i munnen gjorde sig Eken redo för att glänsa. Som Turco, ställde sig Eken snett inne i målet, allt för att psyka sina motståndare. Av ca 16 straffar, så räddade Eken alla utom tre. Och Eken gjorde vad Jonas kallade årets räddning. Jonas hade fintat bort Eken och hade öppet mål. Men Eken nöp den i plocken utan att glänsa eller jubla med plocken. Från båset kom först jubel från Jonas lag, sedan tystnad. Sedan hörde man nån säga "...rädda han den?". Det var först när Eken nonchalant släppte ut bollen från plocken som man förstod att han hade gjort årets räddning.
- Jag skulle inte säga emot dig, sade Eken om det påståendet.

Efter en utdragen straffläggning så avgjorde tillsist Sidney Crosby och glädjen hos honom blev total. Team Martin vann alltstå omgången med 3-2 i matcher, efter en spännande straffläggning.

*Eken, kommentera din omgång i mål.
- Tja, det var kul. Finns väl ett par tre mål jag kanske skulle tagit (om jag hade haft bättre backar), men annars så.

Det ryktas om att Gillhovgrabbarna har gett upp hoppet om sin fotbollssäsong, och istället kommer vara med på hockeyn på söndagar. Bloggen kan bara hoppas!

Eken var snabb att smsa sina stats till bloggen:

Matcher: 4
Segrar: 2
Skott: 66
Insläppta: 8
Räddnings%: .88%
GAA: 2.00
Nollor: 1

Bloggen tycker att Jonas utmärkte sig som omgångens lirare, då han fintade alla, åkte överallt och nätade lite då och då. Dock var han väldigt ödmjuk:
- Jag skulle säga att Eken var bäst.
- Och jag skulle inte säga emot dig, avslutade Eken.

/Sten Håård.

Bloggen har inte slutat skriva. Det har bara varit väldigt kallt och lite hockey denna månad. Plus att många av spelarna börjat lönestrejka då det framgått att Eken Kometen får 90% av ligans inkomst.
- Är det nån som är värd det, så är det han, säger Eken om sig själv i tredjeperson.

Förra veckan lirades en omgång. Noterbart från denna är att både Eken och Räven knäckte sina klubbor inom loppet av ett par minuter.

I söndags var det dags för en ny omgång. Dock dök bara fem personer upp och omgången blev mer ett träningspass ledda utav Eken.
- Inte för att jag behöver det, mer för de andras skull, kommenterar stjärnan.

Varför inga andra dök upp beror nog på lönestrejken, även om Eken var övertygad om att det var kylan som höll sillarna borta från den perfekta isen.

Räven, som nyss nämnt knäckte sin klubba förra omgången, kom med en klubba som i det närmaste kan jämföras med en veteranklubba. Även denna höll "Räven-klass", det vill säga att den var trasig. Och även denna sticka höll inte kvällen ut. Dock var det Räven som avlivade klubban i ett sällsynt vredesutbrott från den så vanligt lugna herren.
Fans anklagade Eken för att ha sågat i klubban och saltat hans skridskor, vilket var "befängt" enligt Eken.

Räven lyckades dock leverera en elegant Zäta-pass till Eken. Alltstå en backhandpassning bakom ryggen bakom mål. Detta lurade Robban i buren och Eken hade öppetmål. Övervakningskameran fångande detta:
http://www.youtube.com/watch?v=2fCKINi4qgE

Då kvällen avslutades med straffläggning, så lånade Räven en sticka och gjorde en elegant Datsyuk-straff, för att rädda sin heder. http://www.youtube.com/watch?v=yAZ8ixke4wY

Martin och Henke var de två övriga deltagarna som tuktades hårt innan Räven dök upp och man gick från träning till matcher.

Nästa omgång hoppas ligan att lönestrejken har löst sig och att det blir en omgång med många lirare. Ligans ekonomi är dålig i dessa finanskriser, och ju fler som spelar, desto fler kommer och ser omgångarna.

Att gå ner i lön kommer inte på fråga för Eken.
- Jag slutar hellre spela hockey...

Bloggen skriver mer när det finns mer att skriva om.

/Sten Håård.

Snön hade fallit under hela dagen, men trots detta dök några hockeysugna lirare upp. Det börjar bli allt mer tydligt vilka som saknar ett liv i ligan, då Eken, Anders och Robban som vanligt dök upp. Även Bautin, Bergarn, Martin och en ny lirare vid namn Jimmy, dök upp.

Robban, rutinerad som han var, sade att han skulle komma en halvtimme sent. Då slapp han skotta planen. Istället stod Eken och manade på alla andra att "skynda sig" och "skotta bättre". Innan Robban dök upp var planen skottad och man beslutade sig för att spela 3 mot 3 på ett litet mål. Detta tyckte Eken inte var värt mödan och han gled omkring på hälarna medans hans lag tog ut sig och förlorade med 2-0 efter två mål av Martin. 
- Orutin, fnyste Eken då han såg Anders stå och pusta ut, hängandes över sargen.

Robban dök upp, och sken upp då han såg den plogade planen, nöjd över sin diaboliska plan. För att spä på trovärdigheten att han inte kunde rå för att han kom sent, så sade han "jag var på middag, är så mätt".

Linne ska enligt rykten ha stannat hemma då han lider av vintrus-depressionus. En vintersjuka som drabbar de flesta förr eller senare innan vårens sol tinar själen, och läker sinnet. Detta tillsammans med det sällsynta viruset tvättus-tidus, resulterade i hans frånvaro.

Första riktiga matchen, Eken, Anders och Jimmy ställdes mot Martin, Bautin och Bergarn. Anders drog av en klockren pass som Eken styrde in, elegant i krysset. Då Eken vände bort blicken från målet så såg han Sergei Bautin, ungefär en centimeter från sitt ansikte, som just gjort samma upptäckt. En riktig stjärnsmäll, och bägge for i isen. Eken var snabbt uppe på benen och jublade med sina lagkamrater. Bautin hade dock fått den hårdaste smällen, då Ekens stenhårda och manliga haka, träffade Bautins läpp. Han reste sig sedan upp, och visade sig bli en grym målskytt efter denna smäll. Eken kommenterar:
- På samma sätt som indianerna trodde att man fick sin fiendes mod och styrka genom att äta deras hjärta, trodde ur-kanadickerna att man fick sin motståndares skicklighet genom att tackla dom. Inte så konstigt att Bautin blev gjorde fem mål den matchen.

För det gjorde han. Team Eken tog enkelt ledningen med 4-2, efter hattrick av Eken. Men sen vände Bautin på steken och gjorde tre raka mål, fem totalt. Ytterst sällsynt och lika imponerande. En tumme upp skall även ges till Anders passningsförmåga. Ekens tre mål såg nästan likadana ut, då han störtade på mål och styrde Anders passningar. Men sista orden sades alltstå utav Bautin, och Eken ville ha snabb revansch.

Andra matchen rivstartades utav Team Eken, 4-1 var snabbt ett faktum. Då sade Bergarn:
- Vi gillar att jobba i underläge.
Eken skrockade ljudligt åt detta men hans flin var snabbt borta då Team Bautin vunnit med 5-4, igen. Eken slog ner sina två flaskor med fryst vatten i vredesmod och skrek svordomar och förbannade sitt lags oförmåga att göra mål.

Efter detta försvann Jimmy och Eken och Bergarn bildade lag.
- En dröm att få spela med Bergarn, sade Eken. Och med Bergarn menar jag Eken, fortsatte han.

Bloggen tror dock att Eken tycker det är skönt att bilda lag med Bergarn, då Bergarn tidigare öppnat en tunnelbana mellan sin klubba och mellan Ekens skridskor fler än en gång under kvällen.

I denna match visade Eken och Bergarn prov på finlir, men bristen på en tredje spelare gjorde så att det änd¨å blev 4-4 och straffläggning. Sex straffar per lag. Efter 10 straffar var det mållöst, men då team Bautin satte sin sista straff så var Eken tvungen att näta. Ett rappt handledsskott, rakt i stolpen, och Eken hade förlorat sin tredje raka match med 5-4.

Efter detta så körde man en invidiuell straffläggning, en skulle åka ut per omgång. Eken var den första att åka ur, och han skyllde på att han fick två snöflingor i ansikten, en i varje öga, då han precis skulle göra "världens bästa straff".

Omgång två blev en särskjutning mellan målfarlige Bautin och Martin. Efter fler missade straffar än vad bloggen orkade räkna och spelarna orkade utstå så beslutade man att bägge skulle åka ut. Final mellan Anders och Bergarn. Bergarn började, och missade sin straff. Han vände sig om och frågade oskyldigt:
- Jaha, har vi börjat?

Men hans trick lurade inte Anders, som satte sin straff och vann ännu en gång en straffläggning.
- Det gäller att vara kalch, sade Gillhovs-sonen. Det sista ordet är jämtländska för kall. Någon korrekt stavning av uttalet är omöjligt, då man måste ha ett medfött fel i gommen som gör det möjligt att uttala det. Några sådana bokstäver saknas i svenska alfabetet.

Detta var Bergarns sista omgång och bloggen tackar för att han överraskande dök upp för att spela hockey i en vecka.

Resten av lirarna utan liv fortsätter dock framöver.

/Sten Håård.

Det var ett tag sen sist! Vissa har spekulerat i att det varit lönestrejk från vissa fixstjärnor, andra har sagt dåligt väder. Men ikväll var vädret perfa, och en fixstjärna från söder flög upp för att lira lite riktig hockey. Bergarn Bergström, snyggaste spelaren i ligan, var till allas glädje med.

Nån timme innan omgången började ett frenetiskt trash-talkande mellan Bananen och Eken Kometen. Känsliga läsare varnas, då bloggen tänker delge det som sades. Men först, ett utdrag från en chatt mellan Eken och Sara, Bananens älskade.
Sara: Jag är orolig för ditt liv, Bananen spottar och svär ditt namn. Har aldrig sett honom så här.
Eken: Hehe, var inte orolig. Jag frodas i smärta och andras hat.
Sara: Ja, men han verkar väldigt arg. Ska du inte stanna hemma?
Här börjar Eken ana ugglor i mossen....
Eken: Bananen, är det där du?
Sara: Nej nej det är Sara!
Eken: Hmm... säg så här. Du är ju en jäkel på att baka. Om jag får en bullpåse per vecka så lovar jag att ingen ska skada Bananen!
Sara: Deal! Men vad hände med er? Ni var ju så goda vänner förut!
Eken: Vad kan jag säga... prestige och ära tar fram det värsta ur män...

Under tiden har Eken smsat lite med Bananen. Bloggen har fått sett dessa sms:
Eken: Har du hört om den där killen som blev så hårt tacklad att han var tvungen att käka soppa resten av livet?
Bananen: Den historien hörde jag av Peter Petrelli, i samma veva som han fick kraften att se in i framtiden. Killen var tydligen du och det var jag som tacklade.
Eken: Då måste du ha träffat honom när han förlorat sina krafter. Tyvärr är det inte så det kommer att ske.
Bananen: Jag skulle nog ha märkt det, jag känner Peter. Han har dock inte lyckats tagit min ypperliga klubbteknik då den var honom övermäktig.
Eken: Överflödig menar du. Han har redan min.
Bananen: Jag trodde han kopierade förmågor, inte tog dom rakt av som han måste gjort med dig eftersom du verkar sakna klubbteknik.
Eken: Min klubbteknik är så välutvecklad att den kan för det nakna och otränade ögan se uddlös ut. Men i själva verket är den lika effektiv som gud, när han skapade jorden.

Sen följde en rad floskler och felstavningar av Bananen, helt klart överspelad av Ekens vassa tunga.
Bergarn berättar:
- Det enda som är vassare än Ekens spel är hans tunga. Jag själv försöker undvika trashtalk med honom, men på nåt sätt sugs man in i det ändå... Bergarns underläpp darrar till, då plågsamma minnen helt klart flytit upp.

Bananen hade dock inte med sig några bullpåsar hemifrån och Eken spände på sin nya, mer stryktåliga hjälm och förberedde sig på strid. Dock hamnade Bananen och Eken i samma lag, och bägge såg lättade ut.

Eken hade på sig sin nya Tre Kronor-tröja men hotade att dra hem då han var tvungen att ta på sig en blå väst. Han övertalades av sina lagkamrater och tröstades av Bananen. Medan Bergarn mycket korrekt lade märke till hur pass vidrigt dessa västar stinker. Gammal sursvett och man frågar sig nyfiket, hur kan någon svettas igenom alla sina lager av kläder så att västarna suger upp det? Förslag uppskattas i kommentatorspåren.

Eken, Bergarn, Bananen, Bautin, Henke och Robban bildade team Blått, och ställdes mot oäktingarna från Gillhov, samt ett par okända (för bloggen) ansikten.

Matchen startade och höll på. Länge. Robban varvade räddningar samtidigt som team Blått inte kunde näta på Park Bänken. Matchen stod och vägde vid 2-2. Bäggde lagen anföll, men nätade inte. Eken stod på knäna av utmattning. Då tog Bergarn, som hade missat ett flertal lägen, tag i saken. Han soloåkte med ren vilja och målmedvetenhet över hela plan och med råstyrka höll bort försvarare samtidigt som han satte 3-2. Detta gav team Blå kraft i benen och Eken stod inte på knäna längre. Och Moralen fick sig en rejäl boost, då Räven dök upp och joinade team Blå. Momentumen hade svingat och 3-2 blev 4-2.
Jonas fick flera frilägen men missade alla. En decci ovanför plockkrysset.

Robban var förövrigt väldigt vass. Koll på returer och inga problem med de flesta skott. Men trots detta reducerade Team Gillhov till 4-3 och matchen fick nerv igen. Nu började en orgie i missade lägen för Team Blått. Matchen skulle ha avgjorts flera gånger om. Och till sist gjorde den det. Henke, Bergarn och Eken störtade mot mål. Bergarn sköt, returen till Henke, som sköt både en och två gånger. Den andra gången for bollen upp ett par decimeter i luften och Eken slängde sig och vevade med klubban, tillsammans med de flesta andra, och bollen gick in, till slut! Eken tog på sig äran för målet, även om detta aldrig blivit officiellt bekräftat.

Efter detta drog sig Eken tillbaks. Det officiella förklaringen var att han skulle "jobba med lite välgörenhet, och sånt skit." Men spelare vittnar om att Eken sagt att han var tvungen att hinna hem till "Vad blir det för mat?", svenskt matlagningsprogram. Av förståerliga skäl försvann bloggen med Eken, medan omgången fortsatte.

Klockan 21.00 får Eken detta sms från Sara:
"STEFAN!!! Skulle inte du se efter min kärlek? Nu kommer han hem med blod i hela ansiktet! Ska äta upp dina bullar i ren protset! Och blir jag tjock så klandrar jag dig."

Nu var Eken extremt oskyldig till detta påhopp, då detta hände efter att Eken begett sig. Sårad ringde Eken och förklarade sig. Sara förstod situationen, och lovade att Eken skulle få sina bullar.

Men enligt rykten fick Bananen en klubba i ansiktet, och bloggen vet ej vem som gjorde detta eller varför. Delge gärna resten av omgången, samt denna höga klubba i spåren!

/Sten Håård.

Då var det torsdag igen vilket numera innebär hockey. Eken hade tidigt annonserat att han inte skulle vara med, men det visade sig att han bara mörkade, för att vagga in sina motståndare i någon slags falsk trygghet.
Krink var dock av annan åsikt:
- Det var garanterat en tjej som ställde in!

Ja Krink var till allas glädje med. Denna skridskoskicklige herren kan som bekant bjuda upp till hockey. Det var även en del lirare denna omgång, 15 stycken. Dock uteblev Bananen och man undrar nu om ryktena om en "carrer ending förkylning" stämmer.

Eken annonserade tidigt att han skulle proppa Englund i fall de hamnade i motsatta lag. De hamnade i samma, och Englund såg ut att vara lättad. Dock anklagade Eken honom för att mygla så att de hamnade i samma lag. Men det skulle visa sig att detta skulle gynna team Eken.

Ekens hjälm gick sönder innan matchstart och han var manlig nog att spela omgången utan hjälm.

I de två första matcherna visade team Eken upp bland det värsta försvarsspelet som har existerat på månskensrinken. Max en back hemåt, och halvhjärtad back checking utav resten av laget. Markeringsmissar och fan vet vad. Stackars Robban fick ofta klara sig själv. Och han har aldrig någonsin klagat på försvaret men igår fick han nog. Så dåligt var det faktiskt. Den enda som tog defensivt ansvar var Änders, och all heder åt Gillhovs-sonen, men det räcker ej. Efter ett par klara utklassningar fick Eken nog av detta och utnämnde sig själv till höger back. Med Anders till vänster så bildade dessa herrar ett riktigt "shut down-pair". De få skott som kom fram såg Robban och team Eken hade snart en 4-0 ledning. Stabilt var bara förnamnet. Men då Eken bytte så föll lite av det så säkra försvaret. 4-0 blev 4-2 men då Eken hoppa in på backen igen så avgjorde hans lag. Eken gick +5 och överraskade med sitt defensiva kunnande.
- Jag kan ju, det är bara det att jag har inte velat jobba defensivt förr, sade stjärnan.

Isen spolades efter halva omgången, något som uppskattades enormt av lirarna.

Alexander var även han tillbaka. Han har enligt säkra källor fått strikta order att hålla sig från allt vad skidbackar heter, efter sin senaste skada. Något han gladeligen kommer att trotsa. Så Alex kommer kanske bli NSHLs version av NHL:s Tim Connolly, som har missat det mesta utav de fyra senaste säsongerna på grund av skador.

En liten lirare vid namn William deltog, tillsammans med sin far. Eken var mycket imponerad utav den unge William:
- Killen har potential, han påminner mycket om mig när jag var i den åldern.

I match nummer fyra såg vi matchens första utvisning efter en numera klassisk puck out. Power playet gick till team Gillhov, ledda utav den fagre Jonas. Det var här Englund steppade fram. Med en isvision som självaste Gretzky bröt han en diagonal pass vid blå och satte fart och kom fri, där inga misstag begicks. Han nöjde sig inte där heller, utan var effektiv som checkare resten utav utvisningen och tog emot stående ovationer från publiken.

Efter denna match var de flesta slutkörda och hälften av lirarna kastade rören över klubbskaftet och begav sig hemåt. Kvar stod eldsjälarna. Robban, som förövrigt gjort en mycket stark omgång, Eken, Anders, Martin, Jonas, Erik, Krink, Henke och Jocke som trotsade sina fotsmärtor för lite spel på ett mål.

Dock höll han bara en match innan han och Krink ursäktade sig och mumlade något om bastukväll och teflonhandukar.

Martin sköt bollen över sargen och Eken skällde ut honom över hans inkompitens. I bytet efter gör Eken samma sak och stackars Erik, fick vara ensam försvarare mot tre anfallare. Ställningen var i detta läge 4-3 till team Gillhov och då det blev spel 3-2 så avgjorde de matchen. Dock tyckte team Gillhov att målet var för töntigt och de insisterade på att målet inte skulle räknas. Eken, som satt och grät i utvisningsbåset, tackade och tog emot!

Englund, vass målskytt kvällen till ära, hade redan två mål i sista matchen (varav en klockren i krysset) innan han avgjorde till Ekens stora glädje.
- Hade jag haft en hatt hade jag kastat in den på isen. Erik var vass! hyllade Eken.

Herrarna hann med en straffomgång oxå, där Eken föga förvånande gjorde snyggaste straffen.
- Det är knappt kul längre, sade han om sina framgångar.

Dock gick Eken mållös för första gången någonsin, och anledningen till att bloggen var så sen med uppdateringen, var för att Eken försökt få det struket ur bloggen att han inte nätade. Dock gav sig Eken om bloggen skrev att han gjorde snyggaste straffen.

Nästa söndag är Krinks sista omgång för säsongen. Hoppas på ännu en fin omgång då!

/Sten Håård.

Efter att kylan hållit alla utom Eken inomhus några dagar, så lade ligan in en extra omgång på tisdagskvällen, för att stilla abstinensen som uppstått. Nu var det ingen mass-skara som ställde upp, men gott 9 personer. Linne, som kom lite sent efter en exlusiv mat-provning på soppköket, fick lämna omgången tidigt då det stod klart att han ätit för mycket mat. Men lite hockey hann han med.

Den alltid lika närvarande Robban Backman, alltid 20 minuter före alla andra, var givetvis med. Anders, Linne, Henke, Martin, Eken, Bautin, Viktor samt Jonas utgjorde eliten denna afton.

Spel på en bur, och det skulle visa sig bli två jämna lag. Eken, Linne, Anders och Martin mot de andra herrarna.
2-0 till team Jonas blev snabbt 2-2 efter att Martin funnit nät två gånger om. Sedan sköt man bort alla tre bandybollar, så Viktor, nyast i gemet som han är, fick gå och hämta bollarna.

Robban, som vid senaste söndagen varit insnöad i en trästuga utan värme och el, visade att han var på g då han gjorde en imponerande stöt-räddning i samband med en kvick sidledsförflyttning.

Martin föll hårt ner i isen i sarghörnet och slog huvudet i isen.
- Tur att han inte skadade nåt viktigt, skrockade Eken för sig själv.
Bloggen uppfattade aldrig vad som låg bakom detta, men misstänker att hans kompis Viktor hade nåt med saker att göra. Lite senare body-slammade Martin nämligen Viktors klubba till döds.

Innan Linne drog hem så sköt han ett av säsongens absolut hårdaste skott, rätt i ribban. Den bollen har nog inte landat ännu. Och på tal om hårda skott, Jonas stod för omgångens mål då han kom in på vänsterkanten med fart och sköt, stenhårt, upp i krysset. Robban var chanslös.

Matchen var jämn lagen följdes åt i målskyttet. Team Eken stod för ett imponerade lagspel där alla visste sin roll och följde den 100%. Det betalade sig då man vann första matchen med 5-4.

Eken flög fram över isen och visade varför han allmänt anses vara NSHL:s svar på Pavel Bure.

Det ryktas för övrigt att Bananen har drabbats utav en "carrer ending förkylning".

Match nummer två, den sista för kvällen, blev även den jämn. Anders hade fått direktiv av Eken att använda sitt stenhårda skott mer, och det gjorde han. Han nätade även flera gånger och var framstående både framåt och bakåt denna afton.

Martin brutaltrippade Bautin och satte team Eken i ett prekärt läge. Utvisningen dödades dock, men den sög enormt mycket energi utav en uppoffrande Eken. Samma Eken som med sitt liv som insatts försökt täcka Jonas kanon till skott, med motiveringen "jag älskar att ha ont".

Vi fick se ännu ett stenhård slagga gå in, singerat Henke. Inge fel på skott-tekniken i NSHL.

Matchen gick till straffar, där Anders satte sina två straffar för att spä på sin straffdödlighet. Och då Jonas missade den femte straffen så var det som upplagt att Eken skulle bli matchhjälte. Eken hade missat sin första straff och ville förstås ha revansch på Robban.

Tryckande tystnad då Eken sätter fart. Han går in i slottet, men bollen hoppar till och Eken kämpar för att få med sig bollen och lyckas, samtidigt som han åker i sidled och lägger in bollen i öppet mål. Eken beskrev det själv som "en fattigmansversion av Datsyuks straff."

http://www.youtube.com/watch?v=gJXwO7jEpa0

Två långa och jämna, samt ytters välspelade matcher. Det ryktas om ny omgång på torsdag.
Det ryktas även att Eken har köpt en Tre Kronor-tröja för en korvören och tänker skriva MURRAY på ryggen, och tackla Trovaldur Makan om han kommer tillbaks till NSHL igen.

- Det är inge personligt, jag hatar han bara, avslutar Eken.

//Sten Håård.

Sent på söndagskvällen, då bloggen promenerade med sin hund i närheten av Z-hallen, så hördes ribbskott efter ribbskott från månrinken. Ett getöga slängdes genast dit och det var ingen annan än Eken som stod i barra, minus 20 grader, och sköt slagskott i ribban.

* Eken! Omgången är ju inställd på grund av kyla!
- Jag vet...

Han vänder sig sedan om, och skjuter slagskott efter slagskott, i ribban.

/Sten Håård

Sjukstuga i NSHL. Flera spelare låg hemma i smärta och vånda. Martin, Linne och Räven låg alla hemma och även Skrinnarn var sjuk. Men det hindrade inte fixstjärnan från att sno på sig rören och deltaga.
- Man får ju betalt per match, var hans motivering varför han trotsade läkarens order.

Perfekta väderförhållanden var det och vid båset såg man även ett gammal bekant ansikte. Kristoffer "Krink" Eriksson hade återvänt över ett par dagar från sin sälklubbnings-tjänst i norra Norge för att lira hockey.
- Mina instinkter drev mig hit, förklarade han.

Bergarn var till publikens stora glädje närvarande, men han förklarade snabbt att han precis som förra söndagen, skall spela öferklasshockey. Största skillnaden på den hockeyn, och denna som pöbeln spelar, är att man har monokel i stället för visir, och att man sitter i sina rökrockar efter matchen och talar illa om pöbeln. Och givetvis att allt är dyrare och lyxigare.

En adelsman i höghatt som hämtade Bergarn i en droska höll på att gå i taket då han såg Bergarn beblanda sig med "dessa smutsiga hundar". Han tog ett skarpt grepp om Bergarns öra, och då Bergarn vädjade om att få spela hockey med sina vänner i stället, skakade själva sargen när adelsmannen skrek:
- SVARET ÄR NEEEJ!!!

Efter att en skärrad pöbel bevittnat detta inledde man första matchen. Det blev en hård kamp mellan de bägge lagen, där Skrinnarns lag vann med 5-3 mot team Eken, efter att Krink nätat hattrick för Skrinnarns lag.

Bananen anlände sent till team Skrinnarn och satt i båset och gav Eken onda ögat. Eken såg oberörd ut.

Även match två vanns utav Team Skrinnarn. Skrinnarn och Krink visade prov på fin bollhantering och kemi, och hade ofta press på team Eken, som livnärde sig på kontringar. Eller dåliga byten. Efter att bägge backarna åkt och bytt hos team Skrinnarn så serverade Bautin Eken som kom fri mot Robban och satte den enkelt. Dock räckte inte det för andra matchen...

Skrinnarn blev brutalt överfallen i sarghörnet och fick pinna till båset och se efter sin blodiga läpp. Domaren missade hela situationen och det finns olika varianter om vad som hände. Skrinnarn hävdade intensivt att han fick en högklubba upp i läppen av "nån jäkel från Gillhov", medans alla andra hävdar att det bara var bollen som studsade upp på hans väloljade mun.

Passningsspelet hos team Eken var under all kritik under de två första matcherna. Man varvade indianer med passningar som var en meter bakom sina medspelare. Det var plågsamt att bevittna.

Match nummer tre såg länge ut att vinnas utav Team Skrinnarn, då de hade en stabil 3-1 ledning och Team Eken var slutkörda. Men team Eken kämpade på och tog ledningen med 4-3. Och då Eken blåste fram som en demon på vänsterkanten och laddade skott trodde de flesta att matchen var över. Men Eken träffade bara en bråkdel av bollen och den gled iväg i styrfart mot Park Bänken. Dock räckte detta då det fanns en lucka mellan bänken och stolpen, stor nog för att en boll precis ska kunna glida igenom. Eken hävdade bestämt att felträffen var planerad och Skrinnarn skrek "målskyttsmärg!" medans han bevittnade det hela när han stod och fiskade vid offensiv blå.

Eken blev brutalt skadad i en otäck situation bakom mål. I full kareta åkte Eken efter en boll och då han skulle göra ett hockeystopp tog inte rillorna lika bra som de ska, och Eken dundrade rakt in i sargen med sitt knä. Eken skrek åt de andra att spela vidare, medans han kröp till båset i smärta. På hans knä fick han ett avtryck av ett spikhuvud och läkaren sade att Eken kommer missa 2-3 dagar på grund av imploderad knäskål. Eken hävdade även att "någon" gjort så hans skridskor blivit fruktansvärt oslipade.

- Mina rör har legat i Anders bil, men jag vet att det inte var han som gjorde det. Skrinnarn lånade Anders bil strax innan hockeyn, och då fanns det en lucka att dra mina skridskor mot grus och asfalt, muttrar Eken.

Men hans skadade knä var icke nog att hålla Eken borta från sista matchen. Lite snö på knät och en kortare vila, sen var Eken tillbaks. Eken välkommnades av en stenhård axel-tackling av Bananen, och for ner i isen som en man. Bananen som för övrigt slet som ett odjur denna omgång, var mycket effektiv som checkande forward.

- Mitt hat jämtemot Eken drev mig! skrek han på wrestling-manér.

I den sista, och alltid lika viktiga matchen klev den beryktade Torvaldur Makan fram. Han dementerade bestämt ryktena om att han vilade förra omgången efter Ekens tackling från omgången innan:
- Jag var utlånad till Lindköping, väste han fram som ett mytologiskt odjur.

Makan gjorde ett hattrick i sista matchen och då Sunken satte 4-4 snygg i krysset bakom Robban, så väntade straffläggning. Skrinnarn satte sin straff men var den enda i från sitt lag som gjorde det. Då Makan avgjorde straffläggningen så försvann Skrinnarn till båset och var upprörd över sitt lag:
- De tror att de är någon jäkla Übermenchen, då de håller i bollen hela tiden! De får acceptera att jag är bättre, även när jag spelar febrig och ge bollen till mig! skrek han så blodet sprutade från hans spruckna läpp.

Skrinnarn, som i sista matchen försökt sänka Eken med en armbåge, stal Anders bilnyckel och körde därifrån i hiskelig fart, och lämnade sina vänner till en lång promenad hemåt, i den bistra vinternatten...

/Sten Håård.

Dagen före doppardagen. Chocken av att få spela hockey med Ulf Dahlén har ännu inte lagt sig, och flera av spelarna stannade hemma med motiveringen "det går inte att toppa Ulf". Sanna ord, men the show must go on, som Queen en gång sjöng.

8 muntra män samlades, och bloggen vill uttrycka en tacksamhets-tanke till Robin Backman, som är med varje omgång! Och på så vis ger spelarna den målvakt man så behöver varje omgång.
- Han brinner för ligan, ett sant föredöme, säger Eken.

Lika varma ord sades det icke om Skrinnarn kring båset, då Änders och Martin svor över att han inte var med och spela hockey, de uttryckte en stark önskan att bloggen skulle rippa honom. Men, bloggen vet att Karlsson firar tidig jul med en av sina tre familjer, och har full förståelse över hans frånvaro. Som han även meddelande innan.

Däremot så dök Bergarn upp för sin come back-omgång. Eken hann knappt snöra på sig skridskorna innan de var igång och trashtalkade intensivt. Eken hade för övrigt en ny elegant Buffalo-tröja, som enligt Anders fick Eken att se snabbare ut, innan han ens tagit något skär. Imponerande stuff.

NHL-tröjorna börjar invadera ligan. Vi har Colorado, Buffalo, Los Angeles, New Jersey, Vancouver och Detroit. Vems är snyggast? Skriv era åsikter i spåren vettja.

Krille Karlsson, en av många spelare sponsrade med en fin orange mössa utav Glasverkstaden, deltog till bloggens stora glädje. Det brukar bjudas på kvalitét då han är med.

Enligt rykten så är Göteborgs Rapé den populäraste snusen bland hockeyspelare i NHL. Vad snusar spelarna i NSHL? Förtälj gärna för bloggen.

Bergarn, Anders, Räven och Martin ställde upp mot Eken, Krille, Linne och Robban i första matchen. Här bevisade Bergarn att alla öferklass-hockeyskolor som hans far betalat, har givit resultat. Urstark, och med den finaste skridskoåkningen så dominerade han. Inget mål i första matchen, men han hade tre fina ass till Martin, som gjorde sin första hattrick! Inga hattar kom dock in på isen, då åskådarna var begränsade, och vädret kallt. Men bloggen gratulerar, och Martin hann även i ett broderligt bråk med Eken i match ett, som Ekens lag dock vann.

Om Bergarn var dominant i första, så blev det ju inte lättare att spela mot honom när Räven satte igång att raska över isen. Dessa två herrar påminde skarpt om Henrik Zetterberg och Pavel Datsyuk i Detroit. Ingen kunde ta bollen av dom, och de dominerade helt enkelt. Eken förbannade Rävens tur, och visst hade han studsarna med sig. Men det har bra spelare.

Eken verkar ha problem med att ställa om till sin nya kompositklubba, då han alltid var en centimeter från bollen och firade detta genom att skjuta upp den enda bandybollen på taket bakom planen.

Eken och Krille bildade gruppen som skulle återhämta bollen. Ingen lätt uppgift då det innebar fara och omöjlig klättring på isvägg. Men Eken, som påstår att han bestigit Storsnasen i Handöl, fattade mod och började vandra ut i djupsnön. Resten utav spelarna stod vid sargen och tittade på, med ett svagt hopp om att få återse både Bollen och sina två vänner. Efter en episkt vandring utav atletiska proportioner så nådde de väggen, som såg ut att vara omöjlig att bestiga. De bägge männen brast ut i gråt, men repade sedan nytt mod och började klättra. Med skridskoskenorna sparkade man hårt in i isen på väggen för att få nåt slags grepp. Med sina blotta nypor, fick de greppa tag i den plana isen och dra sig upp, en centimeter i taget.
Detta hade i sig självt varit en omöjlig uppgift. Men då man har de värsta nordanvindarna mot sig, som blåser loss små rakbladsvassa isbitar i ansiktet på klättrarna, ja då har man en snöbolls chans i helvetet att ta sig upp. Men detta var den enda bandybollen, man visste vad man var tvungen att göra.
En bra bit upp hände det som händer i alla filmer. Eken tappar fotfäste och faller mot en säker död. Men Krille, uppmärksam som han är, ser detta och greppar tag i Ekens hand då han faller. På värsta Cliffhanger-manér, drar han (med en arm) upp Eken till säkerhet. Efter adrenalin-kicken lagt sig, fortsätter de. Toppen är i sikte.
Nere på isen börjar man tappa tron. Det har gått för lång tid. Man överväger att spela med puck i stället.
...Toppen är nådd! Men detta är icke mållinjen. Det ryktas om blodtörstiga bergsgetter som frodas i rädsla och panik, huserar här uppe. Eken och Krille vet att de måste behålla lugnet, och börjar metodiskt gräva i snön i hopp om att finna den så viktiga bollen. Och se där, julen kom tidigt. Eken finner bollen och kastar ner den till isen igen. Bollen träffar Linne i huvudet, och han måste åka hem. Krille och Eken kommer till slut ner, till stort jubel, med sina liv i behåll.

Matcherna börjas nu spelas på ett mål i stället, då man blev en man kortare. 3 mot 3. Här tar verkligen Räven och Bergarn över, och alla deras skott verkar gå in. Eken blir mer och mer förtvivlad, och börjar ana att själar sålts, då bollarna ligger som limmade på deras blad. Men tack vare mer solit spel av Anders och Krille lyckas man ändå hålla jämna steg med dessa herrar.

Det är först i slutet, vi får se Eken blixtra till.
Med Bergarn i ryggen, passar Krille en perfekt pass till Eken, som står på blålinjen. Eken klipper till direkt, och får till sitt livs bästa och hårdaste skott, rakt upp i krysset. Det lät enligt vittnen som den gick in via ribban, men ingen hann se detta. Ingen tror sina ögon, förutom Eken, som okeyande nickar åt Krille som tack för en fin pass. Matchen var över och Ekens slagga på slutet ekade enligt vittnen ända ut till Bettersia, där kråkorna vettskrämda lämnade sina bon.

- Den värsta projektilen sedan Krutov var här, sade Bergarn, som bad om att få vara anonym över sitt uttalande.

På tal om Glasverkstan-mössorna, så påstår Eken att Bananen icke är sponsrad, utan att han helt sonika stulit en mössa av Eken.
- Jag har inte mycket gott att säga om den där råttan, säger Eken och spottar på isen. Han får sedan dåligt samvete och säger att Bananen är en mycket bra människa, men hans kleptomani går ut över deras vänskap ibland. 

Som vanligt avslutades omgången med en straffläggning, där Anders satt sina två straffar och börjar smyga fram som en expert inom det området.

Nu får bloggen önska alla spelare, och alla som läser, en riktigt god jul! Junior-VM börjar snart, och det får ses som ett substitut till NSHL tills på söndag, då lirarna samlas för att spela bort julskinkan...

God jul!

/Sten Håård

Då var då dagen kommen. Skrinnarn och Bergarn var i stan, och förväntningarna var skyhöga timmarna innan nedsläpp. Dock dämpades detta lite av den värsta snöstormen i mannaminne, men det krävs mer än lite vind och snö för att hålla dessa eldsjälar hemma.

- Fan va kallt, jag skulle ha stannat hemma! klagade Eken ljudligt medans han försökte värma sina fingrar.

Men då kom den uppmärksamma Anders fram och sade att ingen annan än Ulf Dahlén var i båset! Den så vanligt lugne Eken blev alldeles till sig i gasen, och åkte fram för att hälsa. Mitt i hälsningsfrasen så drog Eken av en bananvurpa, men Ulfs stadiga handslag hindrade Eken från att falla. Ulfs son och en vän till honom hade snörat på sig och skulle vara med och spela. Ulf själv hade inte några skridskor med sig, något han ångra när han stod i kylan och såg högkvalitétshockey.

Ja Skrinnarn var som annonserat med. Dock så hade Bergarn valt att överge kylan och snön, i förmån att få spela hockey inomhus i Z-hallen.

- Sådant man kan göra när man tillhör öfverklassen, sade Skrinnarn nonchalant medans han putsade sin monokel.

Dock så behövdes inga fler deltagare, så antalet spelare var många.

Skrinnarn trodde Martin och Ekket hade bangat och inte vågat dyka upp. Men det visade sig att de bara var sen. Någon hade prejat ut Tomas bil i diket när de var på väg till hockeyn, och enligt Tomas själv så kunde han "svära på att det var Skrinnarns bror Oskar som var bakom ratten". Ett kallt beställningsjobb alltså, men de klarade sig och dök upp.

I det första bytet så tacklade Skrinnarn till Eken, vilket icke gillades av Ekens bror Ekket som, iförd den vackraste mössan sedan det första världskriget, kom störtande och utmanade Skrinnarn. Slug som en räv, så skrattade Skrinnarn och smet iväg. "Kalle ska dö", sade Tomas som den värsta Ivan Drago.

Ulf försvann från båset. Ingen visste vart, och man började spekulera vilt i att Ulf var där och scoutade spelare till Västra Frölunda. Men efter ett tag kom Ulf tillbaks, med ett par skridskor...

Matcherna gick i rask takt till Skrinnarns lags favör, och Anders och Eken insåg att något måste göras. Man värvade Ulf Dahlén till laget, på ett try out-kontrakt. Kort efter Ulfs första byte kom Skrinnarn och förbannade Team Eken och hans korruption.

Ulf Dahlén visade att han platsade i ligan, med precisa backhandspassningar, suveräna finter och en hejdundrans blick för spelet. Alla var lyriska över denna möjlighet och det är utan tvekan det största som hänt NSHL.
- Ränderna går aldrig ur en tiger, sade Eken för sig själv när han såg Ulf in action. Och hans son verkar inte ha fallit långt från trädet, då han nätade flera gånger och stod för en kylig straff i slutet av omgången.

Räven fick äta snö, då han blev hårt tacklad av Eken. Även Jonas fick sig en kyss. Man undrar om detta var en markering från Eken sida, då Jonas fler gånger än en, har valt fotboll framför hockey i år.

Alexander var tillbaka, och tillrättavisade uppgifterna att han varit anmäld försvunnen.
- Svårt skadad i höften efter en vurpa i Åre, men inte borta, sade han.

Detta snappade Skrinnarns fladdermus-öron upp, och i nästa byte fick Alexander ett stenhårt rapp på sin skadade höft.
- Don't hate the player, hate the game, sade Skrinnarn. Skrinnarn påstod även att Aftonbladet hade reportrar i närheten. Enligt Skrinnarn så gjorde dom ett "Hjältar i Sverige"-reportage om honom.

Planen fick skottas och skrapas efter varje match. Ett jobb för kidsen? Icke, Ulf Dahlén tog en skrapa och skrapade. Eken, som valt att inte skrapa nåt alls, var imponerad.

Att Skrinnarns målskyttsmärg inte mattas av bevisade han då han satt sina flesta skott. Även de dåliga skotten gick in och han levde upp till sin egen hype. Tyvärr (för hans del) överskuggades hans comeback av Ulf Dahléns deltagande. Dock anser han inte detta själv:
- Jag skulle snarare påstå att det var mitt deltagande som överskuggade hans deltagande.

Bananen höll på att bli ryggtacklad av Eken, då han stod och kissade vid sidan av planen. Ännu verkar inte stridsyxan mellan dessa herrar vara begravd.

Bergarn kom till rinken ändå, efter sin öfverklass-omgång var klar. Han hade med sig en klubba till ligan, en present, för att dämpa sitt dåliga samvete, då han valt att spela hockey med andra. Eken tog klubban innan någon annan hann, och han testade en slagskotts-straff med sitt nya virke. En tafatt isare, en meter bredvid målet. Eken skämdes och snörade snabbt av sig rören och åkte hem, medans han förbannade Bergarn och hans givmildhet.

Att få spela hockey med Ulf Dahlén var sannerligen en dream come true för många av dessa lirare. Att han sedan är en totalt ödmjuk person, men grymma skills och en fin prilla (Ettan bak) under läppen, försämrar inte hans anseende hos dessa herrar. Tack Ulf! Närmare NHL kommer vi nog inte... :)

Ny omgång på dagen före doppardagen vid Odenvallen, kl 18.00. Hoppas på lite fler gamla NHL-spelare, och lite mindre snö.

/Sten Håård.

...Före hemvändar-dan. Visst, Björn och Makan hade redan dykt upp inför denna torsdagshockey. Men enligt rykten var detta endast en extrainsatt omgång för att slipa på formen tills söndag, då ingen annan än Skrinnarn och Bergarn återvänder.
- Befängt, säger Eken.

Samma Eken hade tidigare lovat att open ice-tackla Makan, för hans onda roll i att driva bort alla Gillhovare. Enligt Eken själv hade han suttit på you tube alldeles innan omgången och hårdstuderat klipp med den brutalt hårdtacklande Douglas Murray.

Det var runt 13 deltagare denna varma torsdag. Isen var mjuk och det påverkar ju givetvis lirare som Bautin, som är van vid en perfekt is. Den ytterst fagra Bananen hade anlänt och hamnade direkt i bråk med Eken då de inte kunde komma överens om vem som hade snyggast klubba. Noterbart är att bägge har likadan modell, inköpt på Coop Forum för 250:-.
- Det var han som börja, försvarade sig Eken då bägge skickades till utvisningsbåset för osportsligt uppträdande. En spark i skrevet på deras manlighet då de faktiskt försökte slåss. Men domaren tyckte inte deras viftningar kunde benämnas som slag, så de fick osportligt uppträdande istället. Man kunde sedan se de bägge parterna kramas intensivt vid utvisningsbåset, där de bägge sa:
- Du har snyggast klubba!
- Nej, du har snyggast klubba.

10 minuter var för omanligt uppträdande.

Nå väl, för att fokusera på hockeyn. Torvaldur Makan hade i somras försäsongstränat hårt med Micke Renberg i Luleå, men sedan legat på latsidan, då han för tillfället utbildar sig till barberare, och ville fokusera på det istället. Men en lirare som Makan behöver bara höra skenorna mot isen, för att finna formen igen.

Enligt envisa rykten funderar Basse Karlsson på att göra comeback. Denna blonda herre var ett tag ligans enda målvakt, men övergav det för en jakt på sex och berömmelse i Japan, vilket misslyckades fatalt. Pengarna är nu slut och han har enligt rykten kontaktat ligan för att diskutera kontrakt. Här hoppas vi på två målvakter.

Eken blåste fram genom försvarare i vild jakt på mål mot Robban. När han var förbi sista backen blev han brutalt hakad. Detta kan ha varit den värsta, och mest effektiva hakning i NSHL:s historia. Den skyldige sägs vara Erik. Solklar utvisning... right?
Inte enligt den kriminellt partiske Anders, som tyckte det hela var kamp om pucken. Noterbart är att Eken bara hade en målvakt kvar att besegra. Efter lite ordväxling fick Eken sitt Power play, där hans lag nätade.
Detta är inte första gången Anders försöker tala bort solklara utvisningar, och ligan funderar nu på att bötfälla den skäggiga bonnpojken från Gillhov.
- Ligan efterlyser ju fler powerplay och mål, vilket en bakåtsträvare som Anders inte verkar acceptera, ryter Eken, som blev ytterst upprörd.

Denna omgång var förövrigt hård spelad, men en del utvisningar och utbrott. Bautins klubba gick sönder, Bananen blev brutalt nedslagen, Martin fällde Henke, Anders hakade Eken, Eken kastade bort Anders klubba, slog sin egen klubba hårt i isen i vredesmod, och han lyckades proppa Makan så det sjöng i sargen. Vi såg knätacklingar, krossade knän, interference och hårda ordväxlingar. Vi fick till och med se Englund brutalt skada Linnes redan skadade knä. Konstigt? De spelade i samma lag... Ja, det var hård hockey helt enkelt. Många påstår att Ekens utbrott beror på den enorma pressen han känner att prestera nu när Skrinnarn och Bergarn kommer.
- Jag har inget att bevisa, säger Eken.

Att Makan härdats i Luleå märkte man då han tog Ekens hårda tackling, utan att klaga.
- Det spelar ingen roll, var hans kommentar, innan han försvann in i skogen.

Anders hade förbarmat sig över ligan och köpt två nya bandybollar. Dessa lyckades man skjuta bort under uppvärmningen. Bananen ställde upp på att hämta dom i skogen. Det höll på att sluta illa. Guidad av bröderna Ekström så kröp han på knä i djupsnön i jakt efter bollarna. När han funnit de, så började han att sjunka ner i djupsnön. Förtvivlat ropade han på hjälp, innan han lyckades rädda sig själv genom att greppa lite lingonris. Det hela slutade väl, även om de inblandade blev skärrade.

14 straffar, 3 mål. Det är facit för kvällens straffomgång som vanns av team Gillhov. Martin var den enda som satte sin straff för team Eken, efter hot om stryk om han skulle missa. Eken själv, placerade sin boll i stolpen och tog det hårt, då han fick bita sig i läppen för att hålla tillbaks tårarna. Men hatten av för Robban, som spikade igen. Två raka nollor och detta straff-facit får ses som mycket godtjänt.

Robins systerson Alexanders, sägs ha störtat ner i en ravin i Åre och är officiellt försvunnen.

Efter detta så begav sig hälften av herrarna hemåt, men sju hungriga lirare stannde för en match till. Robban stannade, och Eken, Bautin och Martin ställdes mot Henke, Anders och Erik. Eken hade gått mållös mot Robban fram tills nu och frustrationen tog det bästa av honom. Men vid kritiska tider, kliver hjältar fram. Matchvinnaren kom från Ekens otejpade blad och han bildade en minihög i hörnet, där tre utmattade män kramades.

Endast en rejäl dos Ny-David kunde få Eken på benen igen. För de som inte vet vad det är, kolla in detta klipp : http://www.ny-david.nu/wmv/ny-david_dvd_2.wmv

På söndag smäller det, big time. Vi njöt av att se Björn och Torvaldur tillbaka, och hoppas på hockey-konst då Skrinnarn och Bergarn anländer.

/Sten Håård

I NHL pratar man ganska ofta om lilla Örnsköldsvik. Det lilla staden i norr, som producerat så många bra NHL-spelare. Peter Forsberg, Markus Näslund, Sedinarna med flera. Dessa är världsstjärnor som har vunnit både det ena och det andra. På samma sätt talar man i NSHL om Odenskogsvägen. Det lilla området i norr, som producerat så många bra NSHL-spelare. Bröderna Wahlund, Carl Skrinnarn Carlsson, Räven och bröderna Ekström. Till och med Mikael Hollsten, även om han bara gjort nåt sporadiskt inhopp. Man finner även gamla ess som Igor Skendreja, och Ola Stjernen. Ja listan är lång och experter häpnar. Hur kan ett sådant litet område producera så pass bra spelare? Här kommer historian om Odenskogsvägen, och dess lirare.

- Vi fick tidigt lära oss att överleva själva, förklarar Skrinnarn. Så fort man var gammal nog att stå så kastades man ut från boet och vingarna klipptes. Visst var det hårt, men man lärde sig ett och annat. På den tiden var Odenskog inte lika fint och lugnt som det är nu. Nej, det var en hård och oförlåtande slum, terroriserad av hårdingar som Flug-Peter.

Det var i denna veva som en grupp unga pojkar började finna varandra. På Odenskogsvägen 84 fanns bikupan, där familjen Wahlund, Ekström och Hollsten frodats. Ett stenkast bort fanns den oblyge Carl Karlsson. Dessa herrar började fly från den hårda vardagen, genom att göra puckar av sina sårskorpor, och spela hockey med kvistar på hårt grusade vägar.

- Visst var det hårt, men man lärde sig att anpassa sig, sade Eken. Det var antingen det, eller bli jagad och brutalt misshandlad av Mickes bror Magnus, som kramade de hårdaste ismälorna som är mänskligt möjligt. Och hans pricksäkerhet... Eken ryser av obehag.

En barmhärtig granne (ytterst ovanligt i ett sådant hårt område) snickrade ihop ett mål med lite träbitar och hönsnät. Detta var som julafton för de små, och ganska snart fick man fram klubbor och bollar. Carls fader Ulf, är ju som bekant en gammal hockeyräv, sponsrade pojkarna när han såg deras passion för sporten. Här fick vi även se ett kort intåg av Oscar Karlsson, men då han förlorade en match tog han allas klubbor och gick därifrån, ilsken. Klubborna kom tillbaka, men inte Oskar. Enligt rykten förstörde sedan Oskar en värdefull trampbil, som hämnd. Men det är en annan historia.

Det var nu lirarna började få lite skills, och även om alla var undernärda och ständigt hungriga, så växte dom och blev starkare. Snart höll inte hönsnätet för slagskotten längre och när det bara var flisor kvar av målet, fick man börja leta alternativ.

- Vi vandrade ut i skogen, för att finna något, berättar Tommy Wahlund. Egentligen var ett en dåres hopp, men vi fann nåt. Eller rättare sagt, någon...

I den djupaste och tätaste skogen i Odenskog, vid den djupaste snön, i den kallaste och mörkaste månaden såg man honom. En legend, som blivit en myt, en myt som nästan fallit i glömska. Men de glödande ögona gick inte att ta miste på. Pojkarnas föräldrar hade skrämt sina barn med historier om detta, ting... Ingen av pojkarna erkände att de trodde på myten, men ändå hade ingen vågat sig så här djupt in i skogen förrän nu... Det var den beryktade Räven man såg. Aka Daniel "Jäggen" Jäghall.

Stela av skräck till en början, men varma inombords efter en stund. Vad var det man såg? Jo Räven spelade hockey med sig själv, och visade sig vara en barmhärtig och blyg samarit. Han visade ivrigt pojkarna vägen till Tavelbäckens ishockeyplan. Pojkarna blev alldeles saliga, här fanns både is och mål! Det första fröet till NSHL hade blivit planterat. i Odenskog. 

Spelarna är numera bortskämda av toppfaciliteter. Nyspolad is som är plogad av en vaktmästare är vardagsmat för stjärnorna. Men här var det andra bullar. En meter snö var medianen och här fanns inga spadar eller skrapor. Nej, men fick helt sonika ploga planen med hockeymålen. Det var en arbetssam uppgift, som gjorde spelarna urstarka. Hade en vanligt hockeyförälder sett sina barn gå igenom detta hade de gått i taket. Men ack vilket resultat det blev!

- Jag kommer ihåg det än, myser Skrinnarn. Först fick man vandra genom skog, snö och vind i flera timmar. Sedan plogade man isen tills sista droppen svett kramats ur en av ren å skär vilja. Sen kom hockeyn, där man spelade för liv och död...

Det var hårda bud. Men det skulle bli hårdare. Hit kom även farorna de flytt från...

- Jag kommer ihåg en gång, när jag och min käre vän Mikael skulle lira hockey. Jag var inte gammal alls. Men Micke hade inte tagit med sig några skridskor, vilket han ångrade. Han gjorde den episka vandringen tillbaka medans jag väntade... Ekens underläpp darrar till och han ursäktar sig en sekund.
- Efter ett tag tyckte jag att jag såg något vid utkanten av isen. Jag åkte på lädret lite närmare, men försiktigt, för att kolla vad det var. Det var Flug-Peter!! Skräcken isade igenom mina ådror och jag spelade död, för jag har hört att det är det man ska göra. Men det hjälpte ej... Jag blev jagad kring hela planen innan han fick tag på mig, och mulade mig med flera kilo snö... Eken kan inte hålla tillbaka tårarna längre, utan brister ut i gråt.
- ...Efter ett tag, då jag legat i fosterställning och hulkat, kom Mikael springandes. Han berättade att han hade hört mina skräckrop genom bergen, och skyndat sig. Men han var för sen... Skadan var gjord och ärren var djupa. Men då kastade Micke upp mig på ryggen, ty han visste var Flug-Peter bodde och han var nu arg.

Flug-Peter fick sig en rejäl avhyvling av Mikael och han störde aldrig hockeyspelarna någe mer. Nu fick de utvecklas i fred.
- Vi har Micke att tacka för mycke, utan honom hade vi nog alla legat djupfrysta med snö i halsen, i nåt dike nära Flug-Peters grotta, säger Eken.

Det kom andra spelare till Tavelbäcks-isen. Halvnorsken Ola Stjernen och Vitryssen Igor Skendreja. Ola hade levt på att stjäla fick-ur av folk han putsade skor åt, och hade på så vis fått råd med en målvakts-utrustning. Eken förbarmade sig över denna då den var ny och såg dyr ut.
- Den fick mig att känna mig viktig, säger Eken.

Omgångarna började nu växa i takt med pojkarna och fler folk utifrån anlände. Johannes, Björn, Falken, Sunken, Emil Lejonklou hade alla hört rykten om en hockeyliga i fjärran, med utstötta fattigmans-barn. Alla utom Johannes passade in på denna beskrivning.
Uppväxt på gräddhyllan, med en silversked i rumpan, tillhörde Johannes Öfverklassen.
- Dock såg vi bortom detta då han faktiskt lirade hockey och man hoppades kunna lära sig ett knep eller två innan vi bannlyste honom, säger Eken.
Men han blev kvar. Det visade sig att han var en av dom på insidan. En utstött grustuggande, hockeyälskande dåre.
- En maskros som vuxit upp bland roser, säger Skrinnarn poetiskt.

Det var här nånstans Skrinnarn och Eken hittade historiska dokument om den urgamla hockey-ligan NSHL, och beslutade sig att officiellt starta en liga. Varje söndag skulle det spelas hockey, och man insåg snart att man var tvungen att förflytta sig från Odenskog. Odenskog hade blivit för litet, och man behövde nya möjligheter. Här började ett nytt kapitel, det vid Odenvallen.

Det var nu flera år sedan det spelades hockey på Tavelbäcken. Isen är dålig och målen är rostiga. Men minnena om Odenskog lever kvar och är, trots sin grymma natur, väl vördade bland spelarna.

Enligt rykten så återvänder Odenskogs-sönerna en gång vart femte år till Tavelbäcken. Utan att säga ett ord till varann, så går samma episka väg som förr, och plogar isen med målen.

Och spelar hockey för liv och död.

/Sten Håård

Under ligans glansdagar var det sällan svårt att engagera ungdomar till att börja spela hockey. Dessvärre var de äldre lite svårare och det var egentligen på undantag från Ulf Karlson aldrig på tal att äldre skulle vara med och passa gummitrissan. En kall novemberdag när ligan precis fått sin sjuhundraelfte tenniboll bortskjuten av självaste Eken Kometen så tog Skrinnarn på sig det ärofyllda uppdraget att vandra ut i skogen för att återsamla alla dessa bollar.

Väl ute i skogen fick han se en syn han aldrig kunnat tänka sig. I ett hav av tennisbollar står det en grabb och ler ett bländande colgate-smile mot Skrinnarn. Skrinnarn himself fyrar av Pepsodentleendet tillbaka och de två individerna står och ler mot varandra till den milda grad att folk tror att natten förbytts mot dag. När väl artighetsfrasen tagit slut ryter Skrinnarna till; -Va faen göru med våra balls? Den unge mannen replikerar helt lugnt: -Jag samlar in dom för att återbörda dom till er.. Skrinnarn sätter en kotte i halsen metaforiskt talat och ber om ursäkt varpå han leder den unge mannen till rinken och skanderar; "nu är julen kommen, nu är julen här, lite mörk och kylig men ändå så kär."

Vad som föranledde denna skönsång från estradpoeten Carl skrinnarn Karlsson vet ingen, själv hävdar han att det var stundens ingivelse.

Iaf, för att fortsätta berättelsen så tar nu denne unge man på sig sina rör och kliver in på isen. När Skrinnarn ser att han inga handskar har lånar denne ut sina och tar upp ett nytt par ur sin hockeytrunk, -jag har så det finns säger Skrinnarn och ler. Ungdomen ur skogen benämns bara vid guldhandsken, varken för eller efternamn yttras och alla är bekväma med det. Tyvärr varade guldhandskens sejour i NSHL allt för kort stund då han två veckor senare aldrig dök upp till omgången vilket fick NSHL's ledning att samordna en skallgångskedja i skogen kring Odenvallen. Det enda dom fann var en halv hockeyhandske som en gång tillhört Skrinnarn.

Om jag får säga vad jag tror så sitter Guldhandsken bakom någon annan hockeyplan och väntar på att bli upptäckt av dess besökare. Men vad vet jag?

MVH
Skrinnarn

Då var det åter igen dags för det finaste Östersund har att erbjuda under de kyligaste månaderna. NSHL. Förra omgången ställdes in på grund av att Eken inte deltog. Så det var hungriga lirare som samlades på månskensrinken. Dock bara sju lirare, och ligan börjar nu kräva en öppen ursäkt av Torvaldur Makan, mannen som lurat bort alla Gillhovs-spelare utom den trogne Änders.

- Jag skulle kunna påstå att Makan har förstört ligan, säger Sergei Bautin och får medhåll från den fagra Bananen.
Sen ska väl inte all kritik riktas mot Makan, då ansvaret även ligger hos de övriga spelarna (Jonas, Emil, Erik) att, likt Änders, förflytta sina bleka rövar till isen och spela en riktigt sport, istället för fotboll. (Inomhus på korpnivå, wohoo).
- Fotboll är nåt hockeyspelare spelar som uppvärmning innan match, säger Eken syrligt.

Nå väl, bloggen fokuserar nu på de som var närvarande, och inte pillade snus ur naveln (Englund??).
Änders, Robban, Eken, Bautin, Henke, Bananen och Markus. Tre mot tre på en bur, med lagen Eken, Markusoch Bananen mot de övriga. Robban hade utlovat att hålla tätt tidigare idag och efter en viss spekulation förstod Eken att han menade i målet.
Likt förr i tiden, innan spelarna blev välbetalda stjärnor, fick man nu själva ploga isen innan omgång.
- Skandal! Hädelse! skrek Eken förtvivlat medans hans lagkamrater fick sköta plogandet.

Då Eken sköt bort den sista bandybollen och är för snål att köpa nya, spelades denna omgång med tennisboll för första gången sedan Basse var etablerad burväktare.

Första matchen inleddes med ett elegant självmål av Markus, och snart stod det 0-2 till team Bautin. De första 10 minuterna innan målen var en orgie i studsande bollar, missade skott och hoppande passningar.
Det tog ett tag för spelarna att vänja sig, helt klart. Men så fort Team Eken acklimatiserat sig fick vi se en uppvisning i lagspel, skridskoåkning och kämpaglöd. De jobbade hårdare än sina motståndare och tog snart över matchen.
Eken Kometen stod för tre eleganta passningar och det stod 3-3 innan han själv satte 4-3 från minimal vinkel. Time out begärdes av Änders där han gav ut klara direktiv att Bautin och Kristoffer måste jobba hårdare, för han själv inte orkar. Det hjälpte till en början, då man kvitterade elegant efter klapp-klapp-spel. Men till slut kunde man inte stå emot Team Eken som vann med 5-4 efter att Markus avgjort med ett rappt skott.

- Rättvisa! menade Eken.
- Regelbrott! menade Änders.

Änders, som för kvällen lagt sin energi på att gnälla på motståndarna och försöka psyka Eken menade att 4-3-målet bör ogiltigförklaras då bollen (inte) var blockerad under benskyddet. Sedan hävdade han att Eken stod för ett par regelbrott.
 - Detta är befängt då Eken inte behöver ta till tjuvknep för att hålla Hall of fame-nivå, säger Eken om sig själv i tredjeperson.

Årets open ice-tackling såg vi ikväll. Då Eken försökte sig på en elegant fint i mittzon möttes han av Henke, och Eken flög ner på isen, men studsade upp lika fort som en väloljad fjäder.

Efter en kortare vila och plogning av is så inleddes match nr två. Det var i denna match konditionen, skridskoskickligheten och den taktiska överlägsenheten från Team Eken syntes och man vann enkelt med 5-1. En promenadseger utan några direkta notiser. Bananen, säkerligen mättad av segern, tackade för sig och hade en bra omgång tillsammans med sina lagkamrater. Robban stod som vanligt för ett par svettiga räddningar. Men, Ekens superlösa backhand från slottet som gick in hade Robbans unga son Otto kunnat rädda sovandes.

Avslutningsvis körde man en strafftävling, där Änders otippat nådde final mot Bautin. Den vanns utav Bautin och bloggen är icke förvånad. 16-dels ryssen brukar kunna finna nät.

Nästa omgång kommer spelas med hemvändarna. Detta spås bli den mest prestigefyllda omgången ever, då hemvändarna har mycket att bevisa.

Och ni NSHL-are som läser denna blogg får gärna lämna kommentarer. Lagomt upphetsande med 1 kommentar per inlägg. Kommentarerna driver bloggen och den norrländska blygheten borde inte hålla ett sådant hårt grepp om skrivfingrarna.

Tills vidare, lev väl!

/Sten Håård.

Precis när Ekket, Eken Kometen och Martins bror, satt sig till vila i en fåtölj med en lussekatt i en näven och en tidning andra och trodde att allt var frid och fröjd så fastnade han på dagens datum, 11-12-2008. Lussebullen for ur hanses hand med en sådan fart att mor Gunilla ifrågasatte om han inte var riktigt klok. Hans omsorgsfullt kokade varma choklad med vispgrädde på toppen som stod ståendes på bordet föll i backen av Ekkets plötsliga ryck. Ekket började förtvivlat greppa efter sin mobiltelefon som han utan större likvida medel införskaffat på Teliabutiken för 11.50 med ett treårsabbonemang. Han ringer sin bror Eken och ställer med ett darr på sin röst frågan, -kommer skrinnarn den 20:e?
Eken svarar likt en väsande pytonorm, Jaaaaaaa... Därefter klickar Ekket Eken och beger sig till Odenvallen för att åka skridskor.

Bakgrunden till denna uppståndelse sägs ligga i Ekkets otaliga försök till att håna och förlöjliga Skrinnarn och när han inser att om nio dagar så möter han sin skapare. Ja då var det som om någon jagat det stackars livet till Odenvallen med en blåslampa i arslet.

Dimman låt tät kring Odenvallen då spelarna samlades för ännu en omgång högkvalitéts-hockey. Rykten gjorde gällande att Ekket, Ekens och Martins bror skulle stå på is för första gången sedan Sundsvall brann. De flesta tog detta rykte med en nypa salt, då han sagt länge att han ska komma och "läxa upp er". Men se där, Ekket dök faktiskt upp!

Det gjorde även Gillhovs-folket. Ingen fotboll ikväll med andra ord...

Rolf Wahlund, stolt far till tre gamla NSHL-stjärnor, var på isen innan nedsläpp och vallade sin fjärde hockeyson. Bloggen undrar när man får se Hans (som enligt rykten numera är i Kosovo och ser ut som en taliban), Tommy eller Robin i NSHL igen.

Efter att Alexander klättrat upp på taket bakom sargen för att hämta bollen så slängdes klubborna i mitten och lagen var klara. Bröderna Ekström hamnade i samma lag med Bautin, Emil och Räven.

Team Ekström började i samma lag som Robban. Detta skulle visa sig bli en plågsam uppvisning i lamt försvarsspel och man förlorade tillslut matchen ganska enkelt. Eken, som förgäves försökte få igång laget med en time out, kommenterade:
- Jag har spelat innebandy, men aldrig sett sånt här lamt försvarsspel. Motståndarna ägde våran målgård. Det var sorligt.. Visst, jag skrek några saker jag inte är stolt över, men mitt hockeyhjärta blödde, sade Eken med uppenbar darr i rösten.

Saker å ting blev visserligen bättre efter time outen, men det räckte inte. Motståndarna, som bestod av Linne, Jonas, N'anders, Bamse, Alexander och Jocke vann enkelt.

Inför nästa match var direktiven glasklara från burväktaren Robban. Punkta Eken och Räven! Dessa två gemytlgia herrar, har som bekant en ovana att avgöra matcher.
Eken fick direkt känna att något var annorlunda, då han uppvaktades hårt och effektivt av Jocke. Men istället för att vika undan för att bli tacklad, så offrade Eken sig själv genom att slå den där avgörande passningen, även om han visste att det skulle göra ont. Defenition; lagspelare.
Då Eken punktades hårt, fick Räven mer yta. Och Räven, som inför omgången sägs ha slipat skridskorna med sin blick, gjorde mål. Fem mål. Alla skott satt i krysset och Räven njöt. När gjorde en spelare fem mål i en och samma match sist? Bloggen kommer icke ihåg...
Imponerande är ordet och det är härligt att se att när en blomma trampas ner, så växer en annan upp.

Sista matchen, och lagen bytte sida igen. Team Ekström var trötta. Man försvarade sig med alla spelare framför målvakten, och anföll sporadiskt. Det såg ut att bli en promenadseger för Team Änders. Men då hände något... Då Eken blev tacklad utav Bamse och föll till isen, så skrek Änders "Filmning!". Detta skulle han icke ha gjort.
Eken, som är känd för att alltid stå på skridskorna, kastade handskarna och hoppade på Änders, som inte släppte handskarna utan tog emot det värsta kalsong-greppet i NSHL:s historia. Må hända att det kan ha varit det första och att bonnpöjken från Gillhov såg ut att njuta av att få sina speedoos uppdragna medans Eken spankande honom frenetiskt. Det var ingen vacker syn.
Detta resulterade i fem minuter för Eken, som hoppades att hans lag skulle tända till. Man låg under med 1-3. Utvisningen dödades men 1-3 blev sedan 1-4. Då satte Martin ett skott från egen zon på den så vanligt stabile Park Bänken. Eken, som haft en bedrövlig omgång, satte både 3-4 och 4-4 och straffar stundade.

Omgångens mål? Jonas fann en omöjlig lucka på främre krysset då han åkte runt mål och nätade. Robban visste inte vad som hände och Eken bugade åt Jonas, som gjorde omgångens mål. Hedersomnämning till Rävens Spin-o-rama.

Straffarna ledde team Änders med 2-1 då det blott fanns en straffskytt kvar. Eken. Linne svor att Ekens 100% straff-facit skulle spricka denna omgång. Eken fnös åt detta påstående och satte elegant sin straff. Sudden death i straffar och team Änders satt sin och Eken tog egoistiskt på sig att lägga nästa straff igen. "Man kör på den som är het!!, skrek Eken med gäll röst och tog bollen av sina lagkamrater. Straffen missades och Eken vädjade att den skulle gå om då han hittade en spricka i isen som störde honom. Han talade för döva öron...

Hur skötte sig Ekket då? Han gjorde inge mål, men fick ta emot hyllningar från både Eken å Anders för sitt imponerande spel. Bloggen hoppas på ett regulärt deltagande från hans sida.

Eken sågs sitta och gråta långt efter omgångens slut, men enligt rykten var med på grund av att hans straff-facit inte är 100% längre. Inte för att hans lag förlorade, som man skulle kunna tro. Han utmärkte sig även genom att skjuta bort den sista bandybollen så nästa söndag hoppas vi någon har köpt lite bandybollar.

Eken, Änders, Englund och Martin drar till varmare vyer på söndag. Bloggen stannar då hemma, men Bautin får gärna rapportera kommande omgång.

Det talas om att göra torsdag till en officiell omgång i söndagshockeyn, på grund av det stora publiktrycket. Eken ställer sig tveksam till dubbelt så mycket jobb, men accepterar idén om han får dubbelt så mycket betalt.

//Sten Hård.

För att kunna delge er denna anekdot med absolut sanning måste jag ta er med på en resa bakåt i tiden för att skänka er en inblick i vad som egentligen hände den dag då isen sprack. Såhär lyder anekdoten:

Med sina 122 kg muskler var Thomas "Falken" Falkelind en av de mest skräckingivande, hotfulla backar som NSHL skådat sedan Salmings tid. Thomas började sin bana på åkrarna bakom godset ute på "bettersia" där han från tidig ålder hjälpte till med aveln inom faderns tjuruppfödning. Bära och kånka livsmedel till dessa bestar är som ni förstår ingen liten arbetsbörda och när jag skriver bestar så menar jag det. Tjurarna vägde fullvuxna upp mot 400 kg och det krävdes en redig karl för att tillrättavisa sådana kreatur. Med åren växte Falken och blev lite av en nutidens Hulk Hoogan, ett kraftpaket utåt men snäll som en mus inåt. Det sägs att man genom den tidiga morgondimman som omgav godset på hösten kunde se en jätte röra sig fram och tillbaka över åkern och många hävdade att tjurarna stod inne i ladugården medan Thomas själv drog tunga lass fram och tillbaka för att bli större och starkare. Tack vare en kanadensisk talangscout som var ute på "exotisk semester" för att plocka hjortron äntrade en dag Thomas Falkelind ligan. Många hävdade att nu var det slut med Skrinnarns psykologiska övertag och att musklerna skulle tala. Skrinnarn själv satte inte mycket hopp till nykomlingen utan ansåg sig kunna skrinna förbi denne utan större problem. Så blev även fallet till en början innan Eken Kometen klev in i handlingen.

Eken som själv åkt på lädret i många år men via världsmästaren i konståkning fått pointers om hur han skulle åka nu gled längs isen som en prinsessa såg direkt vad som måste göras för att stoppa Skrinnarns dominans. Eken tog sig an Thomas och gav honom specialträning långt in på nätterna när frosten bet som hårdast bara för att se denne jätte utvecklas till en hyfsad skridskoåkare. Därefter blev Thomas känd som den storback han var menad att bli enligt många. Han dominerade det fysiska spelet och Skrinnarn blev mindre dominant på isen tack vare den ihärdiga punktmarkeringen utav Thomas. Skrinnarn försökte med fultrix med lyckades föga och fick nöja sig med att vara nummer två efter Falken. Men ni som tror att ättlingen i rakt nedstigande led från Carl-Ulf Iwar Karlson skulle nöja sig med det, ja ni kan tänka om.

Skrinnarn begav sig till Alperna för höghöjdsträning och återkom med en pondus av sällan skådat slag och det är härifrån som bakgrundshistorien tar slut och anekdoten sin egentliga början.

Det var dags för omgång 13 säsong 5 i den anrika ligan och humöret var på topp. Isen var nyspolad och termometern visade på sju minusgrader när de första skären på Odenvallens rink ljöd genom kvällsmörkret. Matcherna voro täta denna afton och alla trodde på straffläggning när Falken behandlar bollen på egen blålinje men anar inte vad som komma skall innan det är försent. Från sidan kommer Skrinnarn, i en hastighet som klockats av N'anders farbror Ante till 77km/h,  farande och sätter axel mot axel till Falken. Ingen varken spelare, funktionär eller publik tror sina ögon. Absolut ingen har gett sig på denna avelstjur från bettersia förut. Än färre hade någonsin trott eller förutsett det som skedde. Med ett läte som mest liknade ett långt utdraget brööl faller Falken i tillsynes slow-motion mot den välspolade mattan av is nedanför. Åskådare vittnar om att de hörde Eken skrika "NOOOOOooo" när han såg sitt skötebarn falla. Kraften från nedslaget gav utslag hos den seismografiska enheten i Stockholm och ett skalv på 5.5 i richter-skalan uppmättes. Isen sprack så till den milda grad att glaciärisens utbrytningar från istiden var den mest korrekta jämnförelsen att ge i modern historia. Sjukvårdare på plats var snabbt framme och påkallade ambulans varpå Falken forslades till sjukhuset i ilfart. Alla fruktade det värsta; att Skrinnarn skulle återta sin plats som den odiskutera fixstjärnan nummer ett. Eken snörade av sig skridskorna och lämnade Odenvallen innan kaoset som rådde styrts upp, av Skrinnarn såklart.

Två månader senare skrevs Falken ut från sjukhuset och var åter på isen ett fåtal omgångar, dock en skugga av sitt forna jag. Efter säsongen lämnade han NSHL utan ett ord och kom aldrig mer tillbaka. Vissa säger Ryssland, andra Tjeckoslovakien men ingen kan säkert säga vart jätten från bettersia tog vägen. Enligt utsago sitter han och i en stuga långt bort från civilisationen med sina två tjurar och funderar om och om igen, vad var det som hände?

NSHL's styrelse gick samman för att utvärdera händelsen men kom mest fram till att tacklingen var juste och inga straff kunde delas ut. Eken däremot försökte med allehanda medel att stoppa Skrinnarn och ett speciellt fall anbelangar Mattias Andersson, ytterligare en tuffing, och fula knätacklingar.

Men det mina vänner är en annan historia.

Tills dess, lev väl och dofta liljor kring humlegårdens oas.

Eder skribent, Carl Karlsson